Ett demonstationståg går genom en stadskärna.
Hälsinglands Museum

Arbetarklassen

En mörk och hotfull människomassa har intagit gatan. Här känns arbetarklassens makt både politiskt och fysiskt. Fotot är försett med en text: ”Hunger-demonstration i Hudiksvall den 25 april 1917. Utanför A. Svenssons mejeri där kvinnorna till ett antal af ca 1000, för Herr Svensson framföra sina bekymmer med anledning av befarad höjning av mjölkpriset”. I klartext: kvinnorna har läst lusen av mejeristen så att han inte ska spekulera i deras nöd.

Året 1917 brukar nämnas som det år när den svenska revolutionen blev både aktuell och inställd. Stämningen var sådan, det blev hungerupplopp, butiker plundrades, stämningen var mycket spänd. Första världskriget pågick, livsmedel var ransonerade och kunde köpas för kuponger. Under våren 1917 minskade brödransonerna och det blev brist till och med på potatis. Snikna handlare och dito bönder spekulerade i folks halvsvält.

I Västervik, Stockholm och Ådalen drog stora demonstrationer fram, och vid Seskarö i Kalixtrakten kulminerade händelserna när arbetarna till en del övertog makten, åtminstone över livsmedelsfördelningen. Från ett möte dagen innan kvinnornas demonstration skrev högertidningen Hudiksvalls Posten att diskussionen var synnerligen livlig ”och tog uteslutande fasta på den arbetande befolkningens krav”. En kommitté valdes att formulera bestämda krav till stadens magistrat, ”fruarne H. Eriksson, M. Larsson, I. Haglöf, M. Almqvist och A. Karlsson”.

En kvinnodemonstration gör arbetarklassen tydlig. Med organisation och tydliga krav. Inom kort skulle arbetarnas ordnande kraft komma att bestämma Sveriges politiska historia för lång tid. Men inte än, inte 1917. Och inte heller skulle kvinnorna fortfara att stå i främsta ledet. Som de gör här i en demonstration som möjligen är unik i stadens historia.