Bröllop

Bröllopspar

Betrakta detta bröllopsfoto med största ömhet. Den unga brudens ansträngning, hur hon redan vant sig att vila armen tryggt mot magens nya välvning. Och kroppen spjärnar försiktigt bakåt, man nästan hör hennes suckar över den tyngd som blivit ett med henne. Det som skulle ske – det har redan skett och benen syns svälla runt anklarna. Hur troskyldigt hennes ansikte, men blicken viker inte. Skulle hon ha syndat, råkat i olycka?

Alls inte. Nu reds blöllopsmiddag, snart reds till dop. Hennes myrten hinner knappt vissna, strax ska hon lägga den i vaggan. Hennes barn kommer inte att kallas oäkting, alltså fött utanför det äkta ståndet, äktenskapet. Han, med full kraft i behandskade händer, har inte försvunnit hastigt, som barnafäder gjorde ibland. Han har fogat sig intill och bortom fotografen ser han plikterna i ändlös rad. Hon har aldrig räknat med annat.

Ibland ändas ungdom snabbt nog. Som på denna bild från Forsa i Hälsingland där inga namn eller tider finns fästa. 1920-tal? Eller än tidigare? Vi vet inte. Trasmattornas prydlighet och den vackra spegeldörren kanske säger bondeklass, kanske skötsam arbetarfamilj. Jag vill tro att allt går dem väl i händer, fast familjen fick en hastig start. Deras stadga, tätt intill. Snart får de veta. Bestämt gick allt väl.