En kraschad bil ligger i ett dike och två poliser kontrollerar området.
Hälsinglands Museum

När olyckan är framme

Nyhetsbildens dramatik. Den 25 november 1957. En demolerad bil undersöks av en polisman, den skarpögde ser blodet på den ljusa bakelitratten, som är alldeles hel. En hatt ligger kvar i bakluckan. Det är nästan som på bio, man anar spänning, fara, oro: hur gick det för föraren?

Lokaltidningarna Hudiksvalls Nyheter och Hudiksvalls Tidningen vet att rapportera om svår halka denna lördagsmorgon när stuveriarbetaren Jan Engman åker mot Söderhamn med sin DKW. Han kommer inte längre än till Tosätter där bilen kanar av vägen och gör ”en praktvurpa”. Därigenom förvandlande sig till kaffeved, åtminstone till en del eftersom bilen hade träkaross.

Engman klarar sig, ”som genom ett mirakel” och det förstår man när den andra tidningen detaljerat beskriver hans skador. ”Från den krossade vindrutan fick han ett sår från hårfästet och ner på sidan av ögat”. Det är sputniktid och välståndstid. Människan tar steget ut i rymden och en svensk stuveriarbetare tar bilen till arbetet en morgon. Han är ingen fattigstackare längre, en sån som fryser och hoppas framför hamnkontoret varje morgon. Kör DKW, visserligen ganska gammal modell, men hans ägandes.

När Hudiksvalls Nyheter publicerar bilden har de retuscherat bort polismannen. Han är utskuren och ersatt av gräs. Vad tjänade man på den manipulationen? Inte nyhetsvärde i vart fall, gräs är tråkigare än en funderande polis. Och originalbilden, den lockar ögat och nyfikenheten ännu efter femtio år. Hur gick det här till?