Fyra unga flickor

Fyra kvinnor på gatan
Foto: Hälsinglands Museum

Längs Sundsesplanaden i Hudiksvall flanerar fyra unga flickor den 12 juni 1898. Det kan vara att de styr stegen mot Bergska gården; med sina vackra planteringar är där en av stadens vilsammaste platser. För den som har tillträde. Den ska finnas i ännu sju år. Därefter kommer stenhusens makt. Sparbankens fasad ska då spegla grannen tvärs över Storgatan, Helsingebanken, vars gavel visar sig i vänster bildhalva. Senare blir den museum.

Gerda Munck af Fulkila, Tyra Wengelin, Göta Wiklund och Gerda Scholander. Så heter de ranka flickskolegestalterna. Att fotografen fångat dem bakifrån förintar deras individualitet, men gör den samtidigt märkligt levande. Vi ser inte deras ansikten, de försvinner från oss med den frasande längden i kjolarna, det koketta paraplyet, halmhattarna.

Den lilla stadens herrskapsfröknar, destinerade giftermål och representativt liv, fransk konversation och broderier. När hårflätan klippts av och rosetten knutits upp. Inga egna yrken dock. Den femtonåriga Gerda med det långa efternamnet bor med föräldrarna i borgmästare Sandquists villa på Håstagatan 8. Med familjen flyttar hon detta år till Stockholm, femton år senare gifter hon sig. Blir då direktörskan Löwenadler, London.

Eskilstuna, Södertälje och Linköping blir de övriga flickornas framtidsorter. Vi hör ödets dörrar slå igen och märker att flickornas ungdom ökar tyngden av historiens börda. Som värst beskrivs denna kvinnans förkvävande instängdhet i Olof Lagercrantz ”Min första krets”. Så borde det inte vara, här är ännu möjligheterna levande. När de förtjusta fnissar om stadens ungherrar, nästa bal eller fasan för att bli ungmö. Och deras röster, fulla av sommardagens ljus.