Genuint bondbröllop

Bröllopsfoto med folkdräkter

I Delsbo och med så stor ståt som möjligt. Bruden, utstyrd som en julgran, spelmän, gäster som poserar framför Hälsingegården. Så som det brukar se ut, runt 1900. Genuint, allt stämmer, allmogekultur. Fest i dagarna tre eller sju, ja rent av åtta. Mat, brännvin och dans, särskilda brudlåtar, nykomponerade av mästerspelmannen. Äta och dansa, supa och sova, sen börjar man om.

Bruden signalerar välstånd med sidenhalsdukar knutna i bältet, ju fler dess bättre. Brudpenningar, brudbälte och halskedja, silver överallt. Pappersblommor runt hennes huvud och på hjässan brudkronan. Brudgummen har långrock och hög hatt. Grant så det förslår, ett välbeställt hus.

Ja, eller så inte. Det är faktiskt inget bröllop. Hela bilden är fejk. De som låtsas gifta sig är syskonen Ehn, Erik och Marta. De poserar uppklädda för vykortsproduktion. För att presentera den ideala bilden av Hälsinglands rika allmogekultur. Så här skulle det se ut. Tiden är nationalromantik, Skansen är högsta mode och här blir det Skansen i Hälsingland.

Hur var tanken? Bondeståndet, opåverkat av moderna påfund, troget sina traditioner. Nationen har trots allt eviga värden? Men några år senare emigrerar Erik till Amerika, modernitetens kontinent. Kort därefter följer hans syster Marta efter. Hon gifter sig i USA, får stor familj.

Hur ser den bröllopsbilden ut? Och vem framställde bröllopsscenen? Kanske Johan Rudolphi, fotografen som begrep vad publiken efterfrågade och sedan tillverkade vykort i tidens smak.