Den gamla glasplåten

Barn vid koja

Den gamla glasplåten ger ovanlig skärpa åt bilden. Farfar Jonas Kamel och fem barnbarn intill barnens koja. I byn Nordanbro i Hassela. Tiden är ungefär 1910, barnen är väl klädda och vackert glada, kojan har torvtak. En bäck flyter intill, skog och fastbandhage i bakgrunden.

I bakgrunden finns också Anna Lindegren och därför finns denna bild. Hon var kulturskribent, eller kanske kulturprofil i Hudiksvall. Av borgerlig släkt med lång historia i staden. Hon skrev artikeln om ”Glimtar af det gamla Hälsingland” till Stockholms Dagblad 1913. Intryck från skogs- och finnbygder. Hon fotograferade även, men då blir Jonas Kamel bara typ: ”gammal bonde från Hassela”. Egentligen var han av gammal soldatsläkt. Vanligtvis skrev hon om det borgerliga släkt- och sällskapslivet i Hudiksvall, men ibland blev det allmoge i artiklarna.

Bergsjö, den största orten i närheten, fick järnväg mot kusten 1896. Samma år öppnades Bergsjö hotell. Och nu kunde öfre medelklass från kustens städer chartra sina tågkupéer, ta in på hotellet och gå dagsvandringar mellan berg och fäbodar. Som tidiga turister på besök hos sin egen allmoge, den här gången med exotisk spänning av Finnmark och nybyggarland. Till Hassela var länge väglöst land, men dåtidens marker var försedda med ett nät av gångstigar som förband trakten med omvärlden.

Här uppe räknades allt som annorlunda, språket, sederna, folket. I det märkliga arvet från finnkolonisationen där kunde dåtidens både upplysta och stressade stadsmänniska finna ro. Fjärran från ”tidens alljäktande brådska”, som Anna Lindegren sirligt uttrycker det.