Stenhuggaren

Tandlös man vid stenmur
Foto: Hälsinglands Museum

På fotografiets baksida: Stenhuggare Andersson ”Skakis”, Bränslet, Hudiksvall. Foto från 1950-talet.

Gustaf Ragnar Andersson, född 26/12 1883 i Ragunda, död 1973 då han bodde på Friskens väg i Hudiksvall.

Det är en bra bild, och kanske vet vi därmed tillräckligt? Stenhuggare Andersson, Skakis kallad. Var det ett vänligt eller elakt tillnamn? Han lutar sig mot sin stenmur, möjligen har han uppfört den på Bränslet i staden Hudiksvall, så kallas den stadsdel öster i stan som bebyggdes sent, från 1930-talet och framåt. Den låg långt utanför det gamla stadsstaketet och namnet säger att det en gång varit svedjeland, avbränd betesmark eller åkermark.

Nu är han helt gammal, lite insjunken, så värst många fler stenmurar lär han inte orka med. Det är det årtiondet när ett stort välstånd bryter fram över landet. Men än behövs stenmurar, och stadiga kvaderhuggna stenar till grunder eller kajanläggningar. Hans murar överlever honom, men är knappast signerade. Överallt finns de dock, och i alla tider. Medeltidens kyrkor, 1800-talets stenladugårdar, 2000-talets nyuppförda och förtätade stadsbebyggelse. Stenmurar och stengrunder. ”Skakis” verkar över tiderna, alltid var han nyttig och till slut blev han gammal och tärd.