Urhälsingen laddar bössan

Man laddar bössa

En verklig fiskargubbe. Inte som turiststaty, inte som konstnärlig schablon inom guldram. Nej, en riktig människa som underfundigt ler medan han gör i ordning en laddning till den väldiga bössan som lutar mot väggen till höger.

Så här står det på kortets baksida: Fiskaren och säljägaren Engelbert Lögdström, f 6/4 1856, död 1939. Å kortet 62 år gammal. Hans gamla sälbössa som synes å fotot är nu på något museum. Lögdström tillverkade även skedar, samt är urhälsinge. Allt detta är begripligt, kanske med undantag av ordet ”urhälsinge”. Vad är det för slag?

Kanske sådana vars attiraljer befinner sig på något museum? Såsom Lögdströms sälbössa, ett muskedunder. I vita kläder närmande man sig sälarna på isen, bössan och jägaren placerade på något som kallades skrestång, liknande en stor skida. Fram mot sälarnas andningshål i isen, dold bakom en liten vit skärm med ett titthål. En ganska farlig jakt, längs Norrlands kust finns många berättelser om jaktlag som drivit till havs och omkommit.

Men säljakten var stor, ibland den viktigaste av alla jakter. Kanske förbereder Lögdström sig verkligen för säljakt. Men lika troligt poserar han för ett historiskt fotografi. När sälbössan nu ändå ska på museum någonstans. Tiderna är ju ändå nya, med järnspis och blommigt kaffeporslin. Att koka tran av sälspäcket är väl också sådan kunskap en urhälsinge behärskade. Men som det tidiga 1900-talet efterfrågade allt mindre, syntetoljorna var billigare. Och urhälsingen, liksom sälbössan, for in på museum.