Historiens magasin

Förråd i kyrkorum

Vad är detta för slags magasin? I det sällsamma ljusdunklet står altarskåp på rad och helgon likaså. Är det ett förråd av heliga ting? Nej, visserligen är lokalen en gammal kyrka, men figurerna är inte längre heliga. De har tilldelats en annan roll. De har just blivit insamlade, räddade från undergång. I all hast har de färdats från uthus, skräpkamrar och klockstaplar. Påbörjat ett nytt liv, nu som kulturarv. Katalogiserade, beskrivna, inventarieförtecknade.

Enångers gamla kyrka runt sekelskiftet 1900. Hälsinglands Fornminnessällskap har ställt upp sina första objekt undan förstörelsens framtid. Kyrkan är full av kyrklig skulptur som aldrig tillförne, den har liksom fyllt på sin egen medeltidlighet. Synsättet har vänt, ett annat värde har uppenbarats i helgonfigurerna och en präst av större dimensioner har styrt detta. Lars Landgren, senare biskop, själv en historisk figur, grundare av just nämnda Fornminnessällskap.

All denna helighet i trä. Från uthusen blev det inte vedbacken utan museum. Modernisering innebär ju alltid att man städar undan. Men de blev kvar. Räddades de första gången redan på 1500-talet, när reformationen förvandlade dem till prydnader, utan helig status? 1700-talet degraderade dem ofta nog i kyrkorummet, men fortfarande ställde gravida kvinnor, försiktigtvis, små gåvor framför Maria. 1800-talet gjorde dem, i en elegant dubbelvändning, slutgiltigt till historia. Historiebruk har ersatt religiöst bruk. Tvåhundra figurer trängs under de målade valven.