Innan konstruktionen

Män i stenröse

Historia är en konstruktion. Så sägs det ibland. Menande att vi skriver om det förflutna så att det passar oss själva, och de problem vi ser framför oss. Eller att det förflutna passar oss så som vi ville vara. Att den djärve vikingen egentligen var en bild, målad för att trösta och stärka Sverige efter 1809. Just när landet halverats och Finland blivit ryskt. Hur vikingen var vet vi egentligen inte.

I så fall visar den här bilden hur det ser ut innan konstruktionen. I detta fall innan konstruktionen av forntiden. Två herrar lutar sig fram över stenar, som inte är vilka stenar som helst utan stenar i form av en forngrav. Särskilt roligt ser det inte ut, herrarna verkar smått besvärade. Det är svårare att gå på ett fornminne än att drömma om det.

En ättegrav, 40 meter lång och en av landets största, rapporterade lokalpressen, full av respekt. Den 11 juni 1957. Men det som syntes i vardagslivet var en kulle, belägen på en ås intill missionshuset i Ala. Alltsammans i sågverkssamhället Ljusne, Hälsingland. Året dessförinnan hade en geolog besökt platsen och sagt att nu var det slut med grustäkten här. Stenarna låg i mänsklig ordning, tyckte han. Graven torde vara över 2000 år gammal, trodde G. A. Hellman från Riksantikvarieämbetet och hoppades på utgrävning.

Så blev det inte. Stenarna torde därför ligga precis som när pastor Gunnar Mollsnäs och vaktmästare Ewald Dahlgren böjde sig över dem. I väntan på nästa konstruktion: Raä, Gävleborg 141:1, röse, 44 m. Blad 14H fornminneskartan.