En grupp män går nedhukade längs en väg.
Hälsinglands Museum

Fåniga gångarter

En seriös bild av rättssamhället i arbete. Även om man tror att det är silly walks långt innan Monty Python. Det är lagen på fältuppdrag, knäande och hukande. C H Borin, Folket Arndt, stadsfiskal F Bjerner, Harry Strömqvist, notarie Göran Olsson.

4 augusti 1956. Hudiksvalls tingsrätt lyssnar efter ”flyende rälsbuss” som tidningen skriver denna dag. Det är alltså inte gubbgymnastik, det är allvar. Detta sedan en Idenorsbos bil blivit påkörd av tåget från Ljusdal vid övergången i Visvall, utanför Hudiksvall. Och man kan tycka att det är skönt att han klarade livhanken, men nu åtalas han för ovarsamhet i trafik och därför lyssnar nämnden. På själva platsen för det brottsliga.

Otacksamt kan det synas, för någon som släpats flera hundra meter innan han kastas ut, får hjärnskakning och två veckor på lasarettet. Därefter åtal. Dom i målet skulle meddelas om två veckor. Åklagaren ansåg att han borde iakttagit större försiktighet, trots sol i ögonen och allt annat, innan han åkte över den obevakade järnvägsövergången.

Lagen är statens ryggrad, en ryggrad som här böjer sig mycket djupt. Inför ett brott som verkar handla om ovarsamt lyssnande. Handlade inte silly walks om just detta, att stat och byråkrati ibland utvecklar fånigheter med stort allvar. Som att det skulle finnas normer för hur väl man måste höra en kommande eller flyende rälsbuss?