Bevarandevärt?

Nedgången stuga

Flank Anders stuga är detta. Vid Gammelfalls, en ort vars kartbild ser ut som ett nybygge, upptaget norr om Rengsjö i Hälsingland. Det hörs forntida och långt bortanför. Urmytologiskt, men det handlar nog bara om en särling. Som bodde i denna en särlings stuga, inklämd mellan två sneda skjul.

Mannen på bron är inte alls Flank-Anders, det är en hembygdsforskare som heter John Wästman som betraktar bygget och fotot är från 1967. Om Flank-Anders finns över huvud taget ingen information i arkivet. Hans boning är påver, även om den är tillbyggd, en enda eldstad med ett skrangligt kaminrör.

Plattorna som bygger upp förstugans fasad är en lokalprodukt, Rengsjöfibrex, och där finns äntligen lite information. År 1929 startade en disponent masonitfabriken Midnäs, som hölls igång till 1968. Rengsjös guldålder, då 200 personer arbetade vid fabriken.

Som tillverkade dessa masonitplattor, och exporterade dem över världen, under namnet Fibrex. Alla mänskliga boningar föder inte estetisk hänryckning i glassiga magasin. Ändå drar de ögonen till sig. Högkultur kommer de aldrig att kallas, inte hälsingarnas festkultur, kanske inte ens kultur. Det finns en bräcklighet över allt detta och Rengsjöfibrexen kommer aldrig att hamna i någon Länsstyrelsens bevarandeplan.