En kvinna kokar messmör över en öppen spis samtidigt som hon har papiljotter i håret.
Hilding Mickelsson / Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMM5022)

Tid för papiljotter

Det var så här kulturarvet såg ut, strax innan det bara blev arv. Det uråldriga samsas med det moderna; kvinnan med papiljotter i håret kokar messmör i fäbodstugans öppna spis. Veden består av restvirke, konservburkar på hyllorna innehåller väl allt förutom konserver, sådant som järntråd, skurpulver och förzinkad spik. Mer industriellt än traditionellt.

Det kan vara sent 1950-tal eller tidigt 60-tal. Den tid när fäbodbruket upphör, eller redan har upphört. Också den tid när jordbristen försvinner och de igenvuxna åkrarna tillkommer. Industri istället för tradition, som sagt. En förbluffande effektivitet ersätter det lågintensiva utnyttjandet av skogen som betesmark. Så brukar man kalla kreaturens skogsbete. Stora skogsarealer som brukades extensivt, lite vedbrand, lite byggnadsmaterial, lite bete.

Att skogen var kapital kunde inte tänkas, förrän modern kapitalism började tänka just så. Här är det gamla snart alldeles förbi. Det är helgdagskväll, håret ska få sina lockar med papiljotter av plast i glada färger. Och messmöret är fortfarande gott, kokat med en del tradition och två delar välvilja.