Modernitetens kung

Förspända hästar i lantbruksmiljö

En bild av traditionssamhällets Hälsingland? Bondelandskapet där gårdar gått i arv från medeltiden, brukats på hävdvunnet sätt av familjer som blivit vid torvan. Så kunde man skriva, sedvanligt, med lite variation.

Sanningen är tvärtom. En modern bild: den förändringsvillige bonden. Han som stolt poserar med mekaniseringens nymodighet, här kallad radsåningsmaskin. Det var under 1800-talet som jordbrukets redskap förvandlades av industriella uppfinningar. Slåttermaskin, hjulräfsa, såningsmaskin, självbindare. Redan Polhem konstruerade en radsåningsmaskin, det var 1700-tal, och tanken var nog god, men den förändrade ingenting.

Runt 1870 såddes ännu det mesta av säd för hand. Det krävde handlag och ansvar, gudslånet skulle ner i jorden igen för en ny skörd. Redan tio år tidigare hade lantbruksmötena visat upp modeller av radsåningsmaskiner. Inhemsk tillverkning kom i gång i orter med exotiska namn; Vädersbrunn, Sjögestad och Överum. Förebilderna var som regel amerikanska, men på de sydsvenska slätterna använde man tyska fabrikat.

Strax efter sekelskiftet 1900 börjar såningsmaskinen leta sig in i Norrland. Slåttermaskinen slog igenom tidigare. Vad förändrades då? Jo, sådden blev jämnare, avkastningen ökade, arbetskraft frigjordes för annat, för städernas industrier exempelvis. Radsåningsmaskinen drog sitt mönster över åkern, men förändrade även ekonomins mönster. Precis som slåttermaskinen hade gjort. Jorden måste förberedas bättre, harvas noggrant, man slapp mylla ner fröna. Men skördarna blev större, man sparade arbete, det var dynamik i uppfinningen.

Gården heter Daniels, orten är okänd. Till vänster står radsåningsmaskinen. Den skiljer sig, med sina moderna järnhjul från den högra, som har trähjul och verkar ålderdomlig. Möjligen är det en bredsåningsmaskin, en enklare uppfinning, som spred fröna mer primitivt. Rex heter underverket, det betyder kung på latin. Modernitetens kung på åkern.