Tyst vår

Traktor besprutar åkermark
Foto: Hilding Mickelsson / Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMM65433)

En genial bild, känn efter. Hur sunnanvädret fläktar över åkrarna, trycker till ladutaken där slåtterfolket vilar middag, spelar med några molntussar och torkar hässjorna som är långa och tjocka av hö. Vacker som en symfoni, om det inte vore för att djävulen stod dirigent.

Det doftar sommar, timotej och värme över jorden i Sunnanåker, Glössbo. Och så den tydliga aromen av växtgifter, sprutandes från aggregatet på Skräddare-Johans traktor utan störtbåge. Notera den stora vätskemängden! har fotograf Mickelsson skrivit till negativet. Han visste vad han såg denna junidag 1963 och han avskydde det.

Havreåkern är invaderad, kanske är det den eviga blåklinten, en svårutrotad poesi i nyttans åkermark. 1963 var också året när Rachel Carsons bok ”Tyst vår” kom ut på svenska. Då talade man om biocider, växtgifter som inte bara tog död på ogräs, det hände att boskapen strök med också, och gulsparvarna låg på rygg i kvicksilverkramper. Det var tiden strax innan det stora miljömedvetandet, de år då bönderna strödde ut det orangea giftet med händerna i såningsmaskinerna. Jag minns det själv, pulvret låg öppet i en tvåliters Gevaliaburk i lidret.

Rachel Carsons bok var väckarklockan och Hilding Mickelsson var väckt. Hans naturintresse gjorde honom till en tidig miljökämpe. Han såg hur arter som berguv och tornuggla minskade år efter år. Talade och skrev om saken, efter samvetet. Fick ilskna kommentarer av industrin och giftets vänner. Tog denna bild av död och skönhet i landskapet Hälsingland.