Stadsvy Hudiksvall
Hälsinglands Museum

Framtid, forntid

När blir en bild historia? Det vet jag inte, men det här vykortet har tydligt gått in i ett annat tillstånd, det förflutna. Trots att alla byggnaderna finns kvar och ser likadana ut, liksom gatusträckningen. Det är någonting annat som förändrats, vi kan kalla det tidsandan, eller -stämningen.

Borta är känslan av ljus framtid, optimism. Bortglömd är tron på framsteget, lyckan i att riva gamla träruckel och ersätta dem med hus i moderna, underhållsfria ytmaterial, ljust blåa. Såsom redan skett. Eller att helt sonika täcka över kullerstenarnas medeltidsbuller med jämn asfalt, bilvänlig och tyst. Hela lystern om denna bild försvinner om man inte minns fattigdomens lukt, sjukdomar, brister. Efter ett halvt århundrade har alla löften försvunnit ur vykortets en gång klara sextiotalsfärger och välståndsbudskapet är både anfrätt och ifrågasatt.

Motivet visar Stationsgatan i Hudiksvall och det hus som en gång kallades Posthuset, uppfört 1959. Ur olika vinklar förekom det ofta på vykorten, gärna med kolorerade blomrabatter och amerikanska bilmodeller framför, här har den halvt asfalterade gatan råkat hamna i förgrunden. Fasadens företagsnamn är inte längre aktuella. Och gatan numera färdigt asfalterad.