En kvinna står i solljuset på en balkong.
Hälsinglands Museum

På folkrörelsegrund

Fru Edit Bengtsson har för en stund lämnat sin moderna lägenhet för att posera för tidningsfotografen på sin moderna balkong. Fotografen ser de brutna linjerna i smidesräcket, skuggorna är eleganta som i en Hitchcock-film. Artikeln ska handla om ett nytt lägenhetskomplex som byggts där det gamla NTO-huset en gång stått. Staden är Hudiksvall men det saknar betydelse, det är tiden som är viktig här. Den tid som försvunnit och den tid som kommer, med rena linjer, ljus, bekvämlighet och ett bra liv. Välståndstiden, för att använda ett nött uttryck.

Och detta nya byggde gärna på att någonting gammalt revs. Själva rivningen blev symbolisk, det rivna var inga kulturminnen som man beklagade, utan ruckel, skamfläckar, de var bemängda med minnen av lus och fattigdom. Ett murket elände, gärna illustrerat.

Men bar NTO-huset ett sådant minne? Vad var det för slags hus?

NTO betyder Nationaltemplarorden, en nykterhetsorganisation med scoutförbund, folkbildning, veckotidning och den en gång omtalat kloka studietidningen Ariel. Man ägde förlag, tryckeri, folkhögskola.

Minst av allt var NTO symbol för fattigdom och efterblivenhet.

Men här på bilden har en folkrörelse just blivit offer för sin egen tro på framsteget, moderniteten och upplysningen. Föreningslokalen, med sin scen och sina optimistiska drömmar, har ersatts av modernismens förverkligande, 3 r.o.k.

Det gamla huset var både påkostat och pampigt meddelade dagspressen i juli 1957, men ingen förening i staden var intresserad av köp, så Hallström & Nisse fick bygga hyreshus istället. Och så kastar ljuset skarpa skuggor rakt in i lägenheten, som öppnar sig som ett svart hål bakom Edit Bengtsson. Fullt av glömska.