Uppträdande vid Barnens dag
Hälsinglands Museum

Underhållning och skam

Det brukar påpekas att kvinnornas väg till politiken i 1900-talets början gick via de filantropiska föreningarna. Välgörenheten, med namn som Jultomtarne och liknande näpet. Tidens föråldrade fattigvård var under kritik, barn borde inte längre auktioneras ut, fattighusen var en skam.

Kvinnorna fick socialpolitiken på sitt bord. Underförstått passade de till detta i sin egenskap av just kvinnor. På bilden har denna välgörenhet klätt ut sig till zigenare och männen är kvinnor, mörksminkade och spelat exotiska. Det är Barnens dag för första gången i Hudiksvall året 1904.

Osynlig deltar då också Stina Rodenstam i bilden. Hon som bedrev nödhjälp och välgörenhet på högre nivå, redan 1902 hade hon organiserat arbetsstugor i Västerbotten efter det svåra nödåret. Lokalt öppnade hon arbetsstugor för skolbarn, organiserade Barnens dag 1904 och den allra första majblommekommittén 1908. Och sommarkolonier för arbetarbarn, frisk luft och bra kost.

Hennes välgörenhet var programmatisk. På bilden brukar sig programmet av en långlivad kulturkliché: ”zigenarna”, de eldiga, musikaliska, färgstarka, lömska, passionerade och annorlunda. Idag en skämmig verksamhet. Då helt accepterad, i filmer, romaner, dikter och schlager. Det som i verkligheten var fattigdom, uteslutning, diskriminering och förföljelse blev ett underhållande inslag vid premiären för Barnens Dag; ”zigenarläger” och ”zigenarmusiker”.

Det skulle dröja länge innan det blev en skam.