Män bygger kakelugn
Hälsinglands Museum

Värme och förnuft

1695 skriver en gäst hos Ludvig XIV att det var så kallt i de konungsliga gemaken i Paris att ”vid kungens bord fryser vinet och vattnet i glas till is”. Runt sekelskiftet 1700 upplevde Europa flera svåra köldperioder. Fastän vedkärrorna ständigt rullade in till Paris räckte bränslet inte till. I Sverige diskuterades bränsleproblemet, väldiga mängder träkol slukades av de många järnbruken, hushållning blev en nationell nödvändighet om exportinkomsterna skulle bestå utan att folket frös ihjäl.

Att elda för kråkorna var inte god bränsleekonomi, den svenska kakelugnen med sina många rökgångar och sin tunga massa blev verklighet under 1700-talets lopp, uppsatserna i Vetenskapsakademins skriftserie var många. Resultatet blev en ugn som slukade minimalt med ved och gav maximalt med värme. Med förnuft kunde människan lösa sina problem, det var upplysningstidens besked. Klokt och värt att upprepa.

På bilden syns kakelugnsmakaren Söderström i mitten, flankerad av hantlangarna Lang till vänster och Holmström till höger. Ugnen har vuxit halvvägs mot taket, det hade den gjort historiskt också, från de låga, äldre kakelugnarna av 1600-talstyp till de moderna typernas reslighet.

Även i nutida boenden installeras kakelugnar, diskussionen om vad som är god bränsleekonomi går nu samman med vad som är miljövänlig uppvärmning. Som ofta har vår tids diskussioner sitt upphov på 1700-talet. Hur ska vi hushålla med begränsade resurser? Hur undviker vi resursslöseri och rovdrift med naturtillgångar?

Kakelugnsmakare Söderström i Hudiksvall visste svaret, man låter mura sig en kakelugn.