Innan kriget kom

Militärsamling på åkermark
Foto: J-O Wiklund / Hälsinglands Museum

Den lantliga bilden av fältmanövern 1907 är en blandning av gammalt och nytt, av stor eldkraft, men framdragen på trähjul av hästar. Kanske det som skulle bli första världskrigets signum, förintande granater och hästbatalj. Fältkanonerna är måttfullt moderniserade och det ryms nog fler hästar än män på bilden. Det motoriserade kriget är fortfarande framtid.

Och hela samlingen sker i staden Hudiksvalls utkanter, i det som idag kallas borgarparken. Några timrade uthus (stall?) är kanske minnen från den tid detta utgjorde borgarjorden, jordbruksmarken för stadens borgerskap. Därav parkens namn.

Om några år ska kriget i centrala Europa bli världshistoriens största människoslakt. Nya vapen skapas: stridsvagnar, bombflyg, kulsprutor och de fruktansvärda gasgranaterna. Men världskrigets fotografier visar ofta en ålderdomligt lantlig omgivning. Flanderns bördiga åkrar där kanonerna kör fast i leran, hästarnas vånda och skyttegravar som skar sönder marken. I fallet med Verdun var artillerielden så ohyggligt att jorden ännu inte kan brukas, så full av död, granatskärvor och giftiga blindgångarna är den. Tio byar utplånades för att aldrig byggas upp igen, granaterna räknas i miljoner.

Denna verklighet som aldrig blev till minne i Sverige. Inga granatregn över borgarnas gamla jordar, inga ändlösa skyttegravar över någons marker, ingen människoslakt.

Förberedelser för krig, men inget krig. En svensk säregenhet.