En hälsingegård i Stockholm bland andra hus. Framför husen drar hästar vagnar.
Hälsinglands Museum

Hälsingegården mitt i centrum

Den kallades Hälsingegården och låg i Stockholm, i kvarteret Apelbergsgatan 52 och Holländargatan 3. Den revs 1906 (andra uppgifter säger 1901) och blev såklart aldrig världsarv, trots sitt namn. Ändå är namnet på många sätt helt rättvisande.

Den här hälsingegården låg i ett bondekvarter nära Hötorget. Hälsinglands museum har en skrapteckning från 1894, en illustration från 1875 och så detta vykort från kvarterets innergård. Uppenbarligen rivs den timrade byggningen i bildens högra kant, det närmar sig slutet. Städer är miljöer vars växtvärk gör dem ständigt föränderliga.

Att bönderna hade gårdar i Stockholm där de övernattade kom sig av deras handel. Sörkörare kallades de och for på handelsresor med sitt överskott, allt från smör till hantverk. Till marknader och städer i mellansverige, Uppsala, Falun och Stockholm. Hem forslade de köpevaror av annat slag, lyxprylar eller nyttigheter. Någonstans måste forbönderna sova också, och så kom namnen i Stockholm till, Dalkarlshärbärget, Stora Kronan och andra. I trakterna av Sveavägen och Hötorget i nutid. Och där pengar cirkulerade gjorde tjuvar detsamma, exempelvis storskojaren Vestermark-Rosén. Men på bilden körs historien bort på små tippkärror, näringsfriheten gjorde bondeköpmännen onödiga.

Nu finns där Svevägens trafikdån och Konserthusets nyklassiska blå fasad. Men under marken hörs svaga ekon av hälsingemål och hästar som tuggar havre i bondekvarterets dunkel. Dessa typiska yttringar av karskhet och det trägna slitet på den ärvda odaljorden. Utväxlad av handelsmän i storstadsvimlets Norrmalm.