Husbonden är en hon

Här moderniserar sig svensk landsbygd, på flera sätt, och delvis typiskt. Visst borde det suttit en man i Grållen, den trivsamma modellen Ferguson TE-20. Åtminstone för att bekräfta det som alltid varit. Bonden hörde ihop med hästen, gårdens kvinnor med korna. Därför tog sig bondefar an hästens avtagare också. Och det berättas att han ibland sa ’ptro’ åt traktorn istället för att trampa på bromsen.

Teknikskiftet gav den valfrihet som gör att här sitter Birgit Norling, vintern 1949, i traktorn och kör fodersäckarna på lastvagnen. Som även den är en modernisering med sina gummihjul som tagits från någon uttjänt personbil så att själva kardanaxeln ibland syntes undertill. Trähjulens tid är förbi.

Och hon är strålande och glad när hon kör sin Ferguson, som var en lätt traktor men ändå kunde hantera tunga redskap utan att slira eller köra fast. Detta tack vare den hydrauliska trepunktslyften med sin sinnrika tryckavkänning. Jo, den sortens tekniska detaljer har sin betydelse, att plöja fast sig i höståkern var inget nöje.

Ett småbruk någonstans i södra Hälsingland. Boningshuset en lagom stor hälsingegård, uthusen tämligen blygsamma. Två sparkstöttingar framför förstubron, den ena med sparklåda. Birgit har alltså barn och kör traktor. Husbonden är en hon. För den med rigid historieuppfattning kan detta förvåna. För alla som upplevt detta, som hört traktorn, känt lastvagnens vänliga dunsar, lukten från jutesäckarna och sett skärpan i ljuset över gården och kvinnan i traktorsätet, ja för alla dem är bilden bekräftande sann.

Jan-Olov Nyström

Bild: Hilding Mickelsson