Teckning ur Fäderneslandet 14 december 1867

Tecknat 1867

Det fanns en tid innan fotografiet, då tidningsartiklarna illustrerades med xylografier, trägravyrer. Som här den polemiska bilden om nödåret 1867. Inga fotografer begav sig ut på jakt efter nöden. Därför får vi betrakta ett trasigt brev från samma år som ett slags bild, något med innehåll och djup.

Bonden Erick Jonson i Wäster Tolbo skriver om det svåra 1867 i ett dokument som blivit fragmenterat, och även hans skrivsätt är aningen trasigt. Om detta år som fick så många namn, storsvagåret, oåret, hårdåret, lavåret – eftersom mjölet måste drygas ut med lavar som gav ett beskt och elakt bröd. Året som ökade emigrationen till Amerika dramatiskt, året som egentligen var flera eftersom det usla vädret fortsatte också 1868. Frusna hamnar, tiggare längs vägarna, fler döda än vanligt i olika sjukdomar.

E.J.S. skriver

Källa: Hälsinglands museums arkiv

Jag vill till ett mine tekna några rader om denna vår som vi nu har haft. Att först och främst, sjearna (sjöarna) vore gångbara till den 27 maij, och sen micket rängn med chila (kyla) och vår första sådd var den den 15 juni, och den senaste den 5 juli och ännu i dag liger stora utsädesfält nästan dränkt under vattenitan, åttminstone omkring Dellen. Den 27 juni for vi på fäbodvallen med våra kreatur och det var…

Tecknar Erick Jonson 1867, d 6/7.

Jag vill även tekna några rader om vår fjerd…just inga frost nätter häromkring fer än den 27, 28…men var på sina ställen frost även i…

här har vi ett ganska svårt år i anseende till en svår pänningebrist och dir spannmål, och just knapa arbetsfertiänster fer den klassen”

 

Året

Jo, marknaden såg priserna på brödsäd öka och staten var patriarkalt orättvis mot de nödställda som förväntades arbeta för att få sin ersättning. Som om de valt missväxten frivilligt. Maktens eviga förakt för den svage. Skeppen frös fast och isarna var mäktigare än bordläggningen. Eriks korthuggna meningar liknar nödanrop, ändå var läget värre på andra håll. Norra Norrland drabbades värst.

Frivillighjälpen blev omfattande, Jenny Lind gav konsert i London och det var alltid något. Ett välgörenhetsspektakel i Gävle blev förevigat på fotografi, det enda från detta onda år, Gävles borgerlighet sätter upp en tablå och roar sig till förmån för svältoffren.

Erick själv tycks ha klarat sig, i november gifter han sig, på 1870-talet är han ledamot av kommunalnämnden. En klarsynt och meddelsam småbonde, aldrig rik, men heller aldrig fattig. Beskrivande världen med dialekt i orden från hemman nr 1, Västertolbo i närheten av Delsbo, Hälsingland.