En man sitter och tillverkar Tillverkning av så kallade Los-bryn
Foto: Hilding Mickelsson / Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMM12906)

Kulturarvets essens

Det materiella kulturarvet är en permanent lösning av praktiska problem, en lösning som inte längre är nödvändig. Flintyxan exempelvis, eller sånt som stora rundlogar, skäktknivar, kafferostare och snurraskkoppar. Faktiskt har ingen bruk för dem längre, de är sterila, men som historiebruk desto mer fruktbara, alstrande. Mest av allt nya problem, någon gång begåvade problemlösningar. Stora institutioner förvaltar arvet i ännu större magasin och mängder av doktorsavhandlingar kunde fylla sina sidor med tolkningar av kulturarvets föremål och sammanhang. Och gör det också.

Dock inte  om Losbrynen. De utgör bruk, inte abstraktioner. Ett nyttoföremål som gradvis, verkligen gradvis förminskas och tillslut upphör. Därefter tar man ett nytt bryne. Man tar aldrig en ny skäktkniv.

I byn Ryggskog började man bryta lerskiffer vid 1800-talets mitt. Den är finkornig och tät, alltså lämplig för sin uppgift att hålla eggverktyg vassa. Man bröt i dagbrott och sågade för hand. På 1880-talet uppfördes dock den första vattendrivna brynsågen vid Österhocklan, ett biflöde till Voxnan.

1960-talet är bildens decennium. Mjölnaren Karl Gjers byggde 1922 en vattendriven såg vid Kvarnån i Los, sonen Enar moderniserade anläggningen med turbiner och egen elkraft och tillverkade sina brynen fram till 1961 när han avled. På texten till bilden sägs en Edmund Gers klyva fram brynen för hand ur ämnet. Men någon Edmund Gers existerar inte enligt kyrkböckerna, däremot en Edvin, som länge överlever sin bror. Mickelsson har skrivit fel, vilket nog är mindre viktigt. Han såg det väsentliga; hur Edvin arbetar där, omgiven av kasserade stenskärvor.

Losbrynet är ett sakföremål, det löser utan teori problemet med ovassa eggföremål framöver, i lättnaden där historien inte utgör något bekymmer. För flintyxan – kulturarvsföremålet – gäller förstås det motsatta eftersom vi aldrig någonsin använder den.