Värmande och vackert
Ny bok från Hälsinglands museum
”Värmande och vackert” är en bok om kakelugnens historia av Birgitta Lundblad och Gunvor Gustafson. Boken omfattar Gävleborgs län som haft en omfattande tillverkning och beskriver 47 identifierade mästare verksamma i Gävle, Hudiksvall och Söderhamn samt deras tillverkning och 27 verkstäder/fabriker efter skråtidens slut.
Den svenska kakelugnen var svaret på en energikris. 1700-talets järnbruk slukade så mycket skog att ved blev en bristvara. Den öppna härden med sin eld var den ursprungliga värmekällan, direkt och enkel. Men nästan all värme går då till kråkorna, den är inneffektiv. Kakelugnen är en värmekälla som utnyttjar energin från brasan många gånger effektivare och därför sparar ved och skog.
Kakelugnen lär oss något om hur människan med ny teknologi kan lösa sina samhällsproblem. I det här fallet hur man håller värmen inomhus i ett kallt klimat med brist på ved.
”Värmande och vackert” ger en bred kulturhistorisk och ekonomisk överblick. Den ger också en levande bild av kakelugnen i sina verkliga miljöer, både i stad och land. Stor plats ges åt kakelugnen som ett föremål med en rik estetik, som ett skönhetsobjekt och en statusmarkör i olika stilar och dekorationer.
Bokens pris: 295:-
Boken kan köpas/beställas från:
Hälsinglands museum, Storgatan 31, 824 30 Hudiksvall, tel 0650-19617
halsinglands.museum@hudiksvall.se
De lydiga kreaturen i Bishop Hill
Erik-jansarna kallades en religiös sekt som verkade i framför allt Hälsingland vid 1800-talets mitt. De hävdade rätten till en egen tolkning av Bibelns budskap och deras ledare, Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland, är den som gett sekten dess namn.
Sektens medlemmar förföljdes hårt i Sverige och utvecklade allt mer fanatiska drag, bland annat anordnade man bokbål där religiösa skrifter, förutom Bibeln, brändes. Så småningom föddes tanken på att grunda ett eget samhälle i Amerika, där religiösa minoriter ju tidigare fått en fristad. Så kommer det sig att man grundar ett eget samhället i Illinois, Bishop Hill (Biskopskulla).
Björn Fontander har skrivit boken ”De lydiga kreaturen i Bishop Hill”. Titeln är ett citat efter länsman Johan Ekblom i uppländska Torstuna som hade förståelse för de som följde Erik Jansson, även om hans uppgift var att hålla ordning över fridstörarna. Det är en lättläst och noggran redogörelse för en religiös rörelse som kan sägas föregå det stora uppvaknande som skulle komma med folkrörelserna i Sverige något senare. Sektledaren Erik Jansson blev alltmer bisarr i sitt uppträdande, började se sig som en profet och 1850 mördades han i Illinois. Enstaka anhängare levde kvar till början av 1900-talet, men kolonin och dess kollektiv var då sedan länge upplöst.
De lydiga kreaturen i Bishop Hill. En religiös fanatikers uppgång och fall av Björn Fontander, Carlssons 2011.
Hälsingeboken
Hälsinglands hela kulturhistoria möter oss i Maj Britt Anderssons nya ”Hälsingeboken”. En personlig genomlysning av landskapets kulturhistoria, ”det inre landskapet” med författarens egna ord, från Jonas Åkerström konst till Cyrillus Johanssons arkitektur. Och dessutom kapitel om storsnickare, bygdemålare, författare, ja till och med några rader om Hudiksvalls berömda Elsatårta.
En bok som ligger nära Husbibeln i utseende och upplägg. Husbibeln, som handlar om Hälsinglands byggnadskultur gavs ut 1997. Texten i ”Hälsingeboken” innehåller stora mängder faktakunskap, men för den vetenskapligt nyfikne saknas käll- och litteraturhänvisningar. Bildmaterialet är överdådigt och handlar särskilt om den storslagna dekorationskonst som snickare och målare i Hälsingland ägnat sig åt genom århundradena. Särskild uppmärksamhet ägnas bygdemålare som Gustaf Reuter och Anders Ädel, men även samtida målare som Mårten Andersson ges stort utrymme. En rad gästskribenter medverkar också med personliga kapitel, Olle Häger, Elisbath Rynell och Aase Berg, för att nämna några.
Hälsingeboken. Min plats i Hälsingland av Maj-Britt Andersson, Artes movendi 2011.
Landskaparna
“Landskaparna” är titeln på en nyutkommen bok från en konferens bland sydsvenska arkeologer 2009. Många kapitel från det sydsvenska området naturligtvis, men Gunvor Gustafson, från Hälsinglands museum, deltar tillsammans med Katarina Eriksson och Stig Welinder med en uppsats ”Fäbodvallar som förändring”.
Där diskuteras hur fäbodlandskapet påverkades när byggande och bruk förändrades över tiden. ”Vi låter individer, anonyma bulagare och bondmoror, forma sina strategier, där de stod mitt i den tidens ström som vi idag kan sammanfatta som agrarhistoria och landskapshistoria”.
Landskaparna, Utskrift 11, red Anders Håkansson och Christina Rosén, ISSN 1102-7290.