Dr Östmans arkiv

Den utrotningshotade liberalen – nej, det är inte denna nutida gestalt som här kommer gående längs Hudiksvalls Storgata. Det är ju 1914, en snövit aprildag och dr Bergströms gestalt är nog rentav hoppfull. För en tid har han varit krigsminister hos ministären Staaf, en regering som just tvingats bort från makten efter det gement reaktionära bondetåget, det närmaste Sverige kommit en ren statskupp eftersom det, med Gustav V i ledningen, fick den lagligt valda regeringen avsatt. Allt kring frågan om krigs-maktens upprustning. Kanske befinner sig Bergström i Hudiksvall för valkampanjen, nyvalet denna vår gick till historien, mest som en orgie i smutskastning från högerns sida.

David Kristian Bergström är idag komplett bortglömd, liksom även detta fotografi som finns i en bisarr klippsamling efter läroverkstyrannen Östman, en lokal inkarnation av Caligula i Bergmans film Hets. Östman har satt ett kryss framför Bergström, som man gör för någon man hatar eller älskar. Bergström måste ha varit inkarnationen av allt som Östman avskydde och föraktade. Klippboken är full av representativitet: kungahuset, militärledningen, engelska kolonialherrar (Cecil Rhodes, Sydafrikas Napoleon!), tyska kejsare och en stor mängd lokala begravningsinbjudningar med svarta kanter. Utöver detta menyer från något obskyrt ordenssällskap. Ingenting i närheten av liberalism, annat än krysset framför Bergströms porträtt.

1914 tycks utgöra historiens klimax bland klippen, regeringens avgång, order till flottan, mobilisering och landstorm!

Fredrik Östman hade disputerat över Jobs bok, kap. 40 och 41 och förstod kanske det orättfärdiga lidandet eftersom hans favoritpennalism bestod i att köra fingrarna i bröstet på läroverksgossarna. Hans käpp var också användbar, i hela fyrtio år. Östmans pedagogik fick Nathan Söderblom att drömma mardrömmar livet ut, så ärkebiskop han var och underkunnig om nåden. Högerledaren Arvid Lindman, även han läroverkselev i Hudiksvall en gång, föredrog att minnas Östmans fingrar som hårda men rättvisa. De infamas frändskap, Östman var länge ordförande i stadsfullmäktige.

Detta är alltså från den tid när liberalismen var vänster och högern sannerligen höger, antidemokratisk och militaristiskt nationell. Den upplyste Bergström promenerar genom småstaden med hustrun vid sin sida. I valet klämdes liberalerna mellan sköldarna till höger och vänster och gjorde katastrof. Måhända inledningen till ett hundraårigt lidande för detta parti, plågade mellan realitet och idealitet.