Här byggs tunnel för järnvägen genom Hudiksvall någon gång omkring 1920. Ostkustbanan skär genom staden och gör så än idag. Fasaden till höger är oförändrat densamma i vårt sekel, men fördubblad. Den del som här syns är idag bibliotek och hela byggnaden är Folkets Hus.
Ostkustbanan var landets sista stora enskilda järnväg. Den förstatligades 1933, mest på grund av sin dåliga lönsamhet. Historien gör ett inlägg i den ständiga debatten om Botniabanan, även den förklarad olönsam, långt innan den tagits i bruk. Den blir Ostkustbanans fortsättning upp till Umeå. Järnband knyter historien samman. En konstapel i glänsande pickelhuva övervakar den ordning som består av många arbetare och några intresserade åskådare.
Plåthinkar och spadar, det är en tid när muskelarbete inte blivit ersatt av traktorer och maskiner. Men en grävmaskin brukades när man kom närmare Galgberget. Där sprängdes också en rallare till döds. Man har ordnat en gångbro så att folk kan ta sig in i Wibergs bokhandel, eller Bok- Musik- och pappershandel från 1893, som det står ovanför hörningången. Ända till 1947 fanns den tunga, gamla inredningen i svart och guld kvar. Och namnet Wibergs bokhandel fanns kvar i Hudiksvall ända till 2003. Långt sedan Carl, Gerda och sonen Carl-Gustaf gått ur tiden. Genom att 1987 upprepa fasaden fick staden ett fortsatt historisk ansikte för byggnaden som då förvandlats till Folkets Hus.
Och tågen, de dundrar fortfarande, obekymrade om sin lönsamhet, genom tunneln längs ostkustbanan. Så att både konsertpublik och fullmäktigesammanträden för en stund skälver till.