Varför är det aldrig några människor på nutidens bilder av hälsingegårdar? Varför är husen alltid så förtvivlat ensamma? Granna monument över en hemlig kraft i historien som producerade estetik med hjälp av timmer. Rödfärgade och fallna ur skyn, glansiga lockelser, turistfällor. Sånt finns inte på riktigt, bilderna ljuger som en Ikeakatalog. Även idag bor verkliga människor i Hälsinglands gårdar.
På den här bilden ur historien likaså, verkliga människor i helgdagskläder. Okänt var. På de äldre fotona är gårdarna ofta grå, oretuscherade. Välbyggda, ibland lite nötta. Kanske som människorna, muskelkraft gällde även jordens arbete. Man säger ibland att bebyggelse som Skånelängor eller Hälsingegårdar visas folktomma för att vi ska kunna fylla dem med våra egna drömmar, inredningsdrömmar och livsstilsideal. En vacker tanke, men bara delvis riktig.
Drömmen är redan drömd, magasinsbilden visar oss ett färdigt ideal, därefter kan vi bli som detta ideal. Svårare val än så har den så kallade upplevelseindustrin inte att erbjuda oss.