Hoppa till innehåll

En ljus tid i Borka

Bildens meningar

Fröken Elin Lindfors och ordföranden i Holmens och Borkas ytterbelysningsförening Edvin Berglund samtalar om byns ljuspunkter. Det sker i Borka den 9 juni 1956.

Ytterbelysningsförening, inte världens vanligaste ord. Alla som bodde på landet under 1950-talet vet dock vad det handlar om. Vet hur ohyggligt mörk landsvägen kunde vara. Hösten särskilt, en avgrund. För ett barn var det en skräckvandring mellan byns två eller tre gatlyktor, mellan små rundlar av ljus i ett mörker av fasor, spökhus, likbodar. Då behövs ytterbelysning. Alltså bildar man en förening och gör natten ljus.

Det verkar rimligt och så gjorde man förr, det kallas folkrörelsetanken. Men hur fick man pengarna? Det kan fröken Elin Lindfors säga, men reportern låter istället Edvin Berglund säga det: Kvinnorna har utfört ett mycket förnämligt arbete och får väl taga åt sig största äran av vad vi åstadkommit. Kvinnornas syförening har ordnat det mesta av finansieringen: auktion på sydda alster, tre lotterier och en dansföreställning.

Det handlar om allt det goda med den nya tiden, nu hade man fått tretton nya gatlyktor, tidigare fanns två. Edvin äger statusmopeden Husqvarna Novelette (pris 780 kr) och armbandsur i stål. Han är självsäkert framåtlutande, hon är blommigt trygg och har dessa tvärgående små brännmärken på underarmarna som visar på närkontakt med bakugnen.

Man hör deras mål, dialekten, hon säger just något vänligt. Huset i bakgrunden har nyss fått eternitplattor av asbest, en nitlott som skulle vara underhållsfri, men man eldar fortfarande med ved. Hälsingland, femtiotalet, en ljus tid.

Jan-Olov Nyström

Publiceringsdatum

  • Publicerad