En grupp pojkar håller i varsitt modellflygplan. De står på en frusen sjö.

Flygande planer

Ordet ”hobby”, säger oss ordboken, lånades in från engelskan redan 1916. Konstigt nog tros det vara bildat till en intimare form av namnet Robert. Ordet borde alltså vara ganska ungt på denna bild av modellbyggande entusiaster på Lillfjärdens is i Hudiksvall. Modellflyg är en hobby så välutvecklad att den nästan kräver vetenskaplig sortering. Det finns friflyg, linflyg, skalaflyg och radioflyg. Gossarna på bilden (och några herrar) idkar nog friflyg, det är modellplan som helt saknar styrmekanism. Man kan tävla och försöka få modellen att flyga så länge som möjligt. Jag tror planen drivs med tvinnade gummiband.

Det sägs att Meccano fostrade generationer unga pojkar till framtidsbyggande ingenjörer. Inte osannolikt. Gjorde modellflyg något liknande? Är gossarna på isen ordentliga läroverksynglingar som påbörjat sin disciplinering och dressering för kommande tjänster i företag och marknad? Genom att förstå aerodynamikens principer i byggen av balsaträ, lim och japanpapper. Nästan lika lätt som luft, men ändå bevisande att föremål som är tyngre än luft kan flyga.

Det lekande djuret människa, homo ludens, övar inför ett nytt näringsliv. Vingar åt alla håll. Stora modeller, medelstora och små, såväl flygplan som manspersoner. Vad ska de göra ute i kylan, och varför ställer man jämt upp människor på Lillfjärdens is för gruppfotografering? Är det också modernisering, självsyn, som en del av själva projektet?