Porträtt av kvinna
Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMB2974)

HMB2974

Automatisk ansiktsigenkänning är ett otympligt uttryck. Men tydligen ett effektivt övervakningsinstrument för de totalitära och därför både omdiskuterat och kritiserat. När porträttfotot blev envars egendom för sådär hundratrettio år sedan handlade det i någon mån också om ansiktsigenkänning. Och lite mer – sådant som representativitet, individualitet och identitet.

Men allt detta kan också diskuteras, särskilt individuella blev ju de flesta inte på de styva ateljékorten med sina guldpräglade fotografsignaturer. Hårt snyggretuscherade, uniformt uppklädda efter modets likriktning – men igenkännliga. Kunde bytas mellan familjerna, skickas hem till föräldrarna från Amerika eller bara från närmsta pigtjänst i staden intill.

Men så hade massfotografiet en demokratisk aspekt också, var och en fick faktiskt sin exklusiva avbildning, porträtterade som forna tiders överklass. Fast konservativa debattörer förskräcktes, man berövades både sitt ansikte och den privata sfären. På något sätt, tänkbart liksom, men inte särskilt reellt, ansiktet satt ju kvar. Men viljan och makten över sitt utseende lämnades över, också det på något tänkt sätt, staten dikterade ändå inte utseenden och ansikten, passfotot sitter bara i passet. Det enastående individuella behåller den avbildade, konsevativa är alltid förskräckta och demokrati låter sig förenas med passtvång.

Hundratusenden är de personporträtt som vilar i museernas samlingar, namngivna eller anonyma, oftast lika oefterfrågade. Ingen kategori röner så lågt intresse från allmänheten som lådorna med glasplåtar på tidigare generationer. Personporträtt – utanför familjekretsen – måste kopplas till samhällelig betydelse, i någon aspekt. Man är sitt yrke, sin ställning, en händelse, en utmärkelse. Då efterfrågas porträttet, men högst ”privat” är man aldrig någonsin i det historiska ljuset.

Idag kan vi slå fast att fotokonsten gör porträttet allmändemokratiskt, i global skala. Fint, fult, välgjort, roligt, hemskt – mobiltelefonen täcker alla alternativ och alla människor. Från BB till långvården, alltid tätt intill sin tid. Följer individen med? Eller förvandlas hen till den anonyma massan människa, en företeelse helt enkelt, viktig nog men utan egentligt ansikte?

Vem här?

Jo, en fru Gavelius någonstans ifrån, okänt var.