Unik damastvävstol till Hälsinglands museums samling
Hälsinglands museum får ganska ofta erbjudanden om att ta emot gåvor till sin samling. Ibland oftare än vi kan tacka ja till. En generell anledning är tyvärr platsbrist, våra magasin är redan välfyllda. Andra anledningar till att vi tackar nej kan vara att föremålet inte har en tydlig proveniens, eller att föremålstypen redan finns representerad i museets samlingar. Att avgöra om ett föremål ska införlivas i samlingen är ofta ett svårt beslut. Inte minst för att museet åtar sig att vårda och förvara föremålet för framtida generationer. Ibland tar vi hjälp av utomstående expertis för att ha ett så mångsidigt underlag som möjligt. När vi för en tid sedan fick erbjudandet om en damastvävstol i Jättendal vände vi oss därför till textilhistorikern Mari-Louise Franzén, som också producerat vår permanenta textilutställning ”De brutna mönstren”. Här intervjuar vi henne om ”faster Britas” damastvävstol och varför det är viktigt att just den är värd att bevara för framtiden.
En damastvävstol, vad är det?
I vävstolar framställs tyg och vävnader av olika slag. Förledet i ordet damastvävstol skvallrar om att en speciell vävnad tillverkas i en sådan vävstol – damast. Damast är benämningen för en speciell vävteknik som har sitt ursprung i Kina. Den har fått sitt namn efter staden Damaskus i Syrien. Tekniken är vanlig i framför allt mönstrade dukar och servetter. Mönstret uppstår genom en växling mellan blanka och matta ytor och med hjälp av ljusets brytning. Lite fördolda mönster, inte alltid är helt lätta att se i en vit bordsduk men spännande att försöka fånga med ögat.
Vad skiljer en damastvävstol från en vanlig vävstol?
I en damastvävstol kan varpen, de uppspända trådarna, styras mer individuellt för att få fram mönster. Det kräver att vävstolen inreds med fler delar. Det gör att den behöver vara längre än en vanlig vävstol.
”Faster Britas” damastvävstol, vad är det för speciellt med den?
Först och främst att den var just hennes. Att vi kan koppla en människa, ”faster Brita”, och hennes livs historia till den. I museivärlden brukar vi tala om proveniens, det vill säga ursprung och historia. Det är viktigt. ”Faster Brita”, som hon kallades, hette Brita Svensdotter. Hon föddes 1822 och växte upp på gården Per-Mårs i Jättendal. Det var också där hon kom att leva sitt liv tills att hon gick bort 1907. Vävningen var hennes huvudsakliga inkomstkälla. Hon hade flera vävstolar. Just damastvävstolen hade hon fått av Herman och Helene Frisk i Hudiksvall. Men vävstolens historia tar inte slut med ”faster Brita”. När hon gick bort blev den kvar i bygden och har använts av flera generationer kvinnor efter henne.
”Faster Brita” då, vävde hon damast som alla andra?
Nej, jag skulle inte vilja påstå att alla andra vävde damast på hennes tid. Hon var nog tämligen unik även om tekniken under 1800-talet blir vanligare i bredare kretsar. Tidigare hade kunskapen att väva damast och även dräll, en annan vävteknik, legat hos yrkesvävarna. Under 1800-talet förändras det. Ett av skälen var familjen Ekenmark som 1820 ger ut den första i en rad av vävböcker och håller vävkurser runt om i landet. Lite senare kommer fler vävböcker av författare som Lovisa Nylander och Nina von Engeström. Kanske hade ”faster Brita” tillgång till någon av deras vävböcker. Eller, var hon rent av en av de frielever från norra Hälsingland som 1872 beviljades medel av Sällskapet för wävnadsslöjdens befrämjande för att få undervisning i den Nylanderska vävmetoden? Hur lärde sig ”faster Brita” att väva damast? En fråga som museet får undersöka!
Vad var avgörande när du rekommenderade museet att tacka ja till gåvan?
Personanknytningen och -historian, ”faster Britas” men också bygdens kvinnor efter henne. Det finns också redan föremål i samlingen som kan knytas till ”faster Brita” och vävstolen. Museet har inte någon damastvävstol sedan tidigare i samlingen och det finns inte heller många damastvävstolar på andra museer i landet. Så finns det ytterligare en historisk aspekt som kan kopplas till Hälsingland – Flors linnemanufaktur. Där vävdes det linnedamast under drygt hundra år, från 1700-talet till en bit in på 1800-talet. ”Faster Britas” damastvävstol kan inte kopplas till Flor men traditionen att väva damast i Hälsingland förde hon vidare.
