Hoppa till innehåll

Från resande soldater och glashandlare till lumpsamlare och gårdfarihandlare. Ankomsten av de valakiska romerna. Perioden 1809-1920.

Avsnitt 9 i serien Historien om Sverige handlar 1800-talet då de svenska industrierna bildas och folket börjar kräva inflytande. Sverige blir mer demokratiskt och rättvist. I alla fall för vissa.

Här ges en fördjupning om den nationella minoriteten romer som knyter an till avsnittet.

Flera förändringar under tidigt 1800-tal kom att påverka livet för de resande – eller ”tattarna”, ”skojarna” och ”zigenarna” som de kallades av majoritetsbefolkningen. Efter 1809 års krig avvecklades till exempel många av de värvade förbanden. Tidigare hade det varit vanligt att de resande tjänstgjorde som soldater.

En annan förändring var 1822 års totala förbud för kringresande handel med glas, porslin och järn, viktiga näringar för de resande. Handeln hade berättigat till pass och möjliggjort den rörlighet som var förutsättning för flera inkomstkällor. Lumpsamling för pappersbruken kom bara delvis att ersätta detta bortfall av sysselsättningar.

Det har hävdats att resandegruppen under 1800-talet proletariserades. Man var inte längre borgare i städerna, soldater eller reste med pass från bruken. Istället livnärde man sig med lumpsamling, valackning, hästhandel, småhandel, hantverk, tiggeri med mera. Lagar om lösdriveri och införandet av långa fängelsestraff kom att prägla många resandefamiljers liv. Människor som tidigare varit ordentligt mantalsskrivna och införda i kyrkböckerna kunde försvinna ur längderna. Många kom att befinna sig utanför folkbokföringen en bra bit in på 1900-talet.

En tendens över tid var att resorna geografiskt blev mer och mer begränsade. Under 1700-talet hade färderna kunnat utsträckas över stora delar av landet. Men vid sekelskiftet 1900 rörde det sig ofta om turer med gårdfarihandel i ett antal socknar där man var väl känd och hade upparbetat goda kontakter. Kanske hade man lyckats köpa något litet torp som kunde tjäna som en fast punkt i tillvaron.

Även avskaffandet av passtvånget i Europa år 1860 har påverkat de nationella minoriteternas historia i Sverige. En mer eller mindre fri rörlighetuppstod vilken varade till första värsta världskrigets utbrott. Ett par dansk-tyska resandefamiljer började tidigt resa i Sverige och gifte i stor utsträckning in sig bland de resande. Vid samma tid började även grupper av valakiska romer att resa i Europa. De hade sina rötter i trakterna av nuvarande Rumänien där slaveri av romer förekommit till 1800-talets mitt.

De tidigaste beläggen för valakiska romer i Sverige är från 1870-tal. Av tidningsartiklar och andra källor att döma är det uppenbart att dessa romer bemöttes med stor exotism och stereotypa föreställningar om hur ”äkta zigenare” förväntades vara. Många av de valakiska romerna livnärde sig av tradition med kopparslageri och förtenning. Den dominerande gruppen – kalderashromerna – har till och med fått sitt namn från”căldăraș”, rumänska för ”kopparslagare”. I Sverige fann man, liksom i andra europeiska länder, en ekonomisk nisch genom att resa runt och anordna förställningar, uppträda med underhållning och musik, förevisa sig själva och sina läger, spå i händer med mera.

Till följd av 1914 års inreseförbud för utländska ”zigenare” blev ett antal av dessa familjer permanent hemmahörande i Sverige. Hade de lämnat landet hade de inte kunnat komma tillbaka. Kända släktnamn bland de svenska kalderashromerna är exempelvis familjerna Taikon och Caldaras.

De historiska erfarenheterna och kulturella skillnaderna var stora mellan de resande och de valakiska romerna. Någon sammansmältning av grupperna har heller inte skett. Att det var fråga om två skilda grupper var uppenbart också för majoritetsbefolkningen. Så småningom kom de två begreppen ”tattare” och ”zigenare” – som ursprungligen varit synonyma – att laddas med två skilda innebörder. ”Tattare” blev den vanliga benämningen för de resande medan ”zigenare” kom att användas om de valakiska romerna. Denna uppdelning lever kvar än idag, som ”resande” och ”romer”. Det kan upplevas som förvirrande då bägge grupperna har ett romskt ursprung och ingår i den nationella minoriteten romer.

Sebastian Casinge, Hälsinglands museum

Kontakt

Publiceringsdatum

  • Publicerad