”Vad vore vår värld utan granar,
utan massaved, julgran och gravens ris.
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar.
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
där vi får för oss
att vi är oss själva.
Ändå är vi vad vi är
ett granskogsfolk.”Harry Martinson (Ur ”Tuvor”)
David Thurfjell är professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Han har samarbetat med Hälsinglands museum i flera projekt som kretsat kring religionshistoria och religiösa föreställningars betydelse i våra liv. I sommar kommer hans nya bok ”Granskogsfolk. Hur naturen blev svenskarnas religion.”
Du har intervjuat 72 personer om deras relation till naturen. Kan naturen sägas vara svenskarnas största kyrka?
Om svenskar uppmanas att nämna en plats som representerar andlighet så svarar det nästan alltid ”naturen”. Men intervjuerna visar att upplevelsen av naturen i första hand bestäms av den förväntan vi har. Utgår vi från att en skogspromenad gör oss lugna så kommer skogen att förmedla lugn, förväntar vi oss att hitta ett existentiellt djup så kommer vi att finna det. Vi har idag en antropocentrisk natursyn, där vi placerar oss själva i tillvarons mitt.
Finns det en skillnad mellan stadsbors och landsbygdsbors idéer om skog?
De flesta av dem jag har intervjuat tillhör den majoritetsgrupp jag brukar kalla ”sekulariserade mainstreamsvenskar”. De tillhör alltså en urban medelklass, liksom de flesta i Sverige. Det är en grupp som tar avstånd från organiserad religion, men som samtidigt i sina värderingar präglas av lutheransk kristendom. De talar gärna om naturen som något ”förtrollat” eller som ”en annan värld”, alltså som en kontrast mot det vanliga livet. Människor som arbetar i skogen eller tillbringar mycket tid där uttrycker sig inte alls så. Att beskriva ”naturen” som något särskilt signalerar att den som talar inte vistas där mer än tillfälligt. Svenskarnas omtalade naturkärlek är i sig ett bevis för att de allra flesta av oss lever långt från naturen. Många som går en skogspromenad kan inte läsa av förändringar i skogen och kan inte namnen på arterna. För dem är skogen snarast en vacker fond mot den egna personen. Skogen blir en inramning för det inre livet.
Du tecknar också en lång historisk bakgrund i boken och visar hur vi i dag rör oss med olika naturföreställningar parallellt. Kan du ge några exempel?
Även om vi förenas i den romantiska synen på naturen, som en ”annan” plats lever vi med en hårt exploaterande natursyn – ett industriellt jordbruk som kramar ur resurserna utan hänsyn till mångfald och ett modernt skogsbruk som prioriterar den ekonomiska vinsten.
En äldre natursyn finns i de psalmer vi ofta sjunger så här års. Ta till exempel ”Den blomstertid nu kommer”. Den innehåller rader ” …som skola oss påminna Guds godhets rikedom” osv. Här finns en pedagogisk gud som visar det vackra som finns omkring oss, men som också påminner oss om att allt ska förgå, för att vi sedan ska återuppstå i det nästa, himmelska, riktiga livet. Allt som händer i naturen händer, enligt den logiken, också med oss.
”Den blomstertid nu kommer” skrevs på 1600-talet. Vad skiljer dagens idéer om skog och natur från dem som var förhärskande på en gård i Hälsingland på den tiden?
Den viktigaste skillnaden är att vi idag lever i en individualistisk tid, medan 1600-talets människor inte kunde lägga samma vikt vid det egna jaget. Individualism innebär att uppvärdera betydelsen av jaget, av det inre livet, av de egna känslorna. Individualismen har gjort det viktigt att uttrycka sig kring hur något känns och känslan får sedan ligga till grund för många av våra val. På 1600-talet var det knappast någon som funderade på om han ”kände för att bli bonde” eller inte. Man hade sin lott i livet och levde efter den. Inte ens namnet man bar var unikt, det kanske redan hade getts till ett syskon som avlidit. Föreställningar om jagets betydelse påverkade givetvis också idén om skogen och markerna.
På samma sätt har individualismen förändrat religionens plats i våra liv, eftersom den ger mandatet att utvärdera kyrkans roll i det egna livet. Är kyrkogemenskapen intressant för mig? Många har svarat nej på den frågan. På 1600-talet var kyrkan fullkomligt självklar. Att fråga någon om ”relationen till naturen” var helt otänkbart. Det gick inte att tänka så. ”Relation” är ett ord som i dagens bemärkelse inte förekom förrän på 1950-talet.
Hälsinglands museum har en unik samling av kyrkoskulpturer, signerade 1500-talshantverkaren Haaken Gulleson. Skulpturerna hade stor betydelseför människor långt efter reformationen, trots att helgonkulturen förbjöds. Hade helgondyrkan något med natur att göra?
Ja, de gamla folkliga förkristna föreställningarna där människan och naturen var tätt sammanlänkade löpte in i berättelserna om helgonen. Sankt Olof ärvde många drag av bondeguden Tor, och knöts till naturen genom bruket av heliga källor och pilgrimsvandringar. Sankt Erik kopplades till fruktbarhetsguden Frej. De katolska helgonen bar på så vis det förkristna vidare, vilket gjorde dem extra provocerande för reformationens präster. De gick särskilt hårt åt Sankt Olof, som hade en större kult kring sig. Det var belagt med dödsstraff att pilgrimsvandra till Trondheim.
Är naturen alltid god?
Det finns spår i folksagor och sägner av ett synsätt där naturen kopplas till hednisk ondska och till ett sexualiserat våld, främst mot kvinnor. Kvinnorna lockas ut till den mörka skogen, där det finns oknytt och varelser som hör djävulen till. Här döljer sig förstås en berättelse om kampen mellan det kristna kontra det hedniska. Kristendomen förknippas med en urban civilisation, för en grundordning, medan den ociviliserade, vilda naturen kopplas till djävulen. Kyrkan får representera en patriarkal logik blir naturen kodad som kvinnlig. Något som ska erövras, disciplineras. Den här motsättningen återfinns i många sedelärande sagor.
Den svenska naturen används ofta i sånger och bilder som vill uppmana till nationell känsla. Hur ser kopplingen mellan natur och nationalism ut?
I början av 1900-talet blossar naturnationalismen upp som en reaktion mot industrialismen. Det sker i de flesta länder i norra Europa. Det fick många olika uttryck: vandringssällskap, friskvård, scoutrörelser… Annat urartade i nazism, som idéerna om blod och jord och en ren, autentisk människa.
I Sverige fick vi en folkhemsnationalism med fokus på folkhälsa, allemansrätt, friluftsliv, naturreservat, Unga örnar osv. Det naturälskande svenska folket är en stark bild också för turismen under den första halvan av 1900-talet.
Är vi på väg mot en ny sorts natursyn?
Ja, vi är på väg bort från den människocentrerade idén om naturen, mot ett djupekologiskt synsätt, där växterna och djuren tillskrivs egna rättigheter. Här finns en stor inspiration från olika urfolk.
I coronatider är det många som söker sig till skogen. Kommer pandemin att påverka vår relation till naturen?
Nej, coronatiden kommer inte att påverka vår idé om naturen. Vi har inte så bra minne, helt enkelt. Samhällets beredskap kommer nog att förändras, men det kommer inte att ge någon bestående påverkan på livsåskådningen.
Intervju: Gunilla Kindstrand
Det här är den sista forskarintervjun i den serie vi har publicerat istället för öppna föreläsningar under våren. Serien har kretsat kring skog, klimat och kulturarv. Flera av dem vi intervjuat tycker sig se en förändring av relationen till skogen, inte minst ur på grund av klimatförändringarna och ett nytt sätt att se på resurser. Om coronarestriktionerna tillåter kommer David Thurfjell att föreläsa på Hälsinglands museum under hösten med utgångspunkt från den nya boken och relationen människa-natur.