Om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet.
Linnea Eriksdotter är konstvetare. Hon arbetar på Hälsinglands museum, bland annat med att tillföra nya perspektiv till berättelsen om världsarvet.
När du berättar om en världsarvsgård från 1800-talet ur ett klimat- och hållbarhetsperspektiv, vad tar du fasta på då?
Såväl byggnaden som föremålen vittnar om hur resurserna utnyttjades maximalt. Det var de tillgångar som fanns kring platsen – som jord, skog, vatten – som styrde vardagsvillkoren. Ett bondehushåll var under 1700-talet och tidiga 1800-talet till största delen självförsörjande och det överskott som uppkom gjorde att det fanns möjlighet till en viss konsumtion av köpevaror. Väggar, hushållsredskap, möbler, kläder osv berättar om material, teknik, användande, slitage och lagningar. En utsliten skjorta kunde bli tätning i en vägg eller säljas till en lumpsamlare och bli beståndsdel i ett lumppapper. Samtidigt som papperstillverkningen förändrades från textillump av cellulosa ökade också den textila konsumtionen vars överflöd så småningom gav oss trasmattorna. Idag skulle vi använda ordet återbruk, då var det en given del av hushållets naturliga kretslopp.
Men många hälsingegårdar har ju rikt dekorerade förstukvistar, väggmålningar och möbler. Är inte det exempel på en sorts överflöd eller lyx?
Drivkrafterna bakom varför människor väljer att dekorera sin omgivning (eller sig själva) är många och komplexa. Det som vid första anblicken kan se ut som lyx kan från ett socialt perspektiv vara ändamålsenligt. En dekorerad sal gav tillträde till ett visst umgänge och gjorde att hushållen kunde skapa framtida ekonomiska och sociala allianser som var till nytta för gården, kanske inte minst för nästa generation. Inredningsmåleriet bidrog till att ge en önskvärd positionering i samhället och skapade en social hållbarhet för det egna hushållet.
Hur kopplar du dagens insikter om klimatförändring och växthuseffekt till en 200 år gammal hälsingegård?
Gårdarna byggdes i trä, det vill säga i ett förnyelsebart byggnadsmaterial. Att det är förnyelsebart innebär att det, till skillnad från t ex stål eller betong, är en del av det naturliga kretsloppet. Det bidrar inte till att föra in nytt kol i atmosfären som fossila produkter och bränslen gör.
Ge exempel på vad som drev förändring i vardagslivet på en hälsingegård.
1800-talet och det tidiga 1900-talet präglades av stora samhällsförändringar som i sin tur drev fram nya sätt att leva. Tekniska innovationer, en marknadsekonomi med allt större penninganvändning, nya transportsystem, tidningar som vidgade världen, en spirande demokratirörelse. Med mekaniseringen introducerades nya drivmedel och energin flödade i industrierna. En stor befolkningsökning satte gamla hierarkier i gungning. Nya fabriksjobb fick många att flytta in till städerna. Samtidigt rationaliserades jordbruket och det krävde inte längre lika mycket arbetskraft. Skiftesreformerna splittrade bykärnorna och när markinnehavet låg mera samlat kring den egna gården blev den enskilde bonden inte lika beroende av att samarbeta med sina grannar. Bykollektivens funktion, gemenskap och identitet fick mindre betydelse. Mycket av det som tidigare gjorts av gårdens folk blev så småningom professionaliserat och utfördes av specialister. Bondens status omförhandlades och det interiöra måleriet förlorade delvis sitt sammanhang.
Hur förändras blicken på vad som är värdefullt i en hälsingegård när fokus läggs på klimat och hållbarhet?
I bouppteckningar och inventarieförteckningar ordnades hushållens föremål hierarkiskt efter sitt uppskattade värde och de som innehöll guld, silver, koppar, tenn, glas, porslin, järn listades högst. Det var material som inte fanns i gårdens närhet som ansågs mest exklusiva. I arbetet med världsarvgårdar ur ett hållbarhetsperspektiv ligger fokus på andra egenskaper hos föremålen som har med hållbarhet, resurshushållning och miljöpåverkan att göra. Det lokala och tillgängliga materialet trä var centralt eftersom det inte bara utgjorde byggnaden utan majoriteten av de fordon, föremål, möbler och redskap som krävdes för att bedriva ett socialt och ekonomiskt fungerande hushåll.
På vilket sätt är hållbarhetsperspektivet viktigt i berättelsen om hälsingegårdarna?
Det är ett komplement och en fördjupning till världsarvsberättelserna. Givetvis fanns även en exploatering av resurser också på den tiden, men i en mycket mindre omfattning än idag. Nya frågor utifrån klimat och hållbarhet skapar perspektiv som kopplar direkt till vår egen samtid och framtid.
Intervju: Gunilla Kindstrand