Hälsingland har en rik och lång tradition av kopparsmide. Den status- fyllda röda metallen från gruvan i Falun användes för att tillverka allt från mjölkkrukor till hembränningsapparater. Hälsingebönderna litade inte på myntvärdet som varierade över tid. Metallen var säkrare. Den stora efterfrågan på kopparföremål gjorde att mer än 650 koppar- slagare, mästare och gesäller, var verksamma i Hälsingland under perioden 1700-1900.
Kopparkärl och kopparföremål spelade en stor roll i svenska hushåll ända fram till sekelskiftet 1900. En ny bok berättar nu om kittlar, formar och kaffepannor och deras historia, liksom kopparslagarnas.
Hälsingland är känt för sin rika folkkonst, men landskapets många kopparslagare har inte fått samma uppmärksamhet. Boken, som kommit ut på Hälsinglands museum, fyller ut luckan, från 1500-talet fram till 1900-talets början.
Förmöget bondfolk kostade på sig rika gravyer och påkostade kärl. De hade råd och kanske var kopparkärlen också en slags värdesäkring.
Boken är rikt illustrerad och innehåller både historik, biografier och stämplar. Författaren Magnus Green är specialist på äldre konsthantverk. Eva Hansson, samlare och antikhandlare initierade arbetet genom att samla in många av de presenterande stämplarna. I boken medverkar också Gunilla Hedenblad, antikvarie vid Falu Gruva, liksom Lars Nylander, antikvarie vid Hälsinglands Museum och Michaela Ivarsdotter, kopparslagarmästare och metallkonstnär.
Boken är det mest utförliga svenska verket om kopparslagare, ett förstorings- glas som visar ett hantverks historia och villkor.