Vem är det egentligen som porträtteras på detta anonyma fotografi? Är det den välklädde unge mannen i soffhörnet, strax under tavlan av Luther? Eller det ståndsmässiga, men något stela hemmet med målad väggdekor och lister från 1900-talets första decennier.
Knappast ett allmogehem, inte ens ett rikt bondehem, för här är allting så övervägt, möbler placerade efter ideal och tanke. Gården byggdes av en Anders Daniel Sundberg, flottningschef, men en gång fattig torparson från Ljusne. Ynglingen rättfärdigar bilden där han sitter i sin väntan, också han är arrangerad, höger arm nonchalant upplagd på soffkarmen. Vackert, men särskilt länge blir han inte i den ställningen, då somnar hela underarmen.
Han sitter som i en tavla av Ahlgrensson, en mörk gång eller kammare öppnar sig till höger. Den är hotfullt dunkel samtidigt som ljuset störtar in från något stort fönster intill. Ett kallt ljus, det som ger bilden kontrast. Allting ställer frågor. Är han en Markurells son, som efter studenten väntar faderns dom eller förlåtelse? Om det är Sundbergs son stämmer den tanken väl. Sundberg, liksom Markurell hade slitit till sig förmögenheten, inte ärvt den. Eller är han bara perspektivets centrum, kandidaten placerad på den punkt där den skolade fotografen ser alla linjer löpa samman.
Bilden är tagen av en konservator Lundin som vistades i Söderala kyrka 1903–04. Han knackade fram kyrkans överkalkade valvmålningarna och vissa befanns så stötande i sin nakna köttslighet att de åter kalkades över. Kanske gick han också in i gården intill och komponerade in denne unge man i en övergiven soffa. Som en stildetalj bland andra. För evigt anonym.