Vad man bör kalla sommarfesterna i Hudiksvall åren 1904 och 1905 är osäkert. Det är nämligen stor skillnad mellan folkbildning och bildat folk. Föreläsningar i dagarna tre, stora namn och ibland djupa ämnen. Historia och språk, psykologi och zoologi, men arrangörerna var rektorer, grosshandlare och konsuler. Grosshandlaren betalade hälften.
Formen är demokratisk folkbildning, nästan folkrörelse, men samlingen är nationellt konservativ. 1905 gick Norge ur unionen och Sverige skakade till av sårad ilska. Här samlas alltså de abonnerande utanför Forsa kyrka där man beskådat den medeltida och svårtolkade gillestugan. Det finns två bilder av detta. Här är den första, roliga. Några vanliga ungar syns till vänster, innanför kyrkostaketet skymtar tre, fyra gummor i huckle. Ingen dam i församlingen bär huckle, endast stråhatt i mode. Nästa bild är städad och representativt stel.
Om naturligt uttal förelästes, om kyrklig konst och Helsinglands medeltid. Historien låg fast, folklekar, gudstjänst och ångbåt till Enångers kyrkomuseum, därefter gemensam middag. Kvällskonserter med operasångerskan fröken Sigrid Hallgren. SJ subventionerade resorna och man bodde på hotell National. Succén var formidabel, 500 personer, småborgerliga yrken, påfallande många lärarinnor.
I främsta ledet syns bland andra slottsarkitekten Agi Lindegren, skriftställaren Emil Svensén (föreläsningsämne Sverige 1809-1814), fornminnesföreningens Franz Rodenstam och professorn, riksantikvarien och akademiledamoten Oscar Montelius, svensk fornforsknings allsmäktige. Hans gravvård i Stockholm är en hällkista från 1921. Han toppar laget, en välnärd grupp för det nationellt uppbyggliga.
För en historia i Sveriges tjänst, lokalt förankrad i provinsen Hälsingland.