De första tågolyckorna var den moderna tidens mest talande bild av Katastrofen. Det handlar då om det symboliska, sjukdomar och krig var naturligtvis verkligare och större. Men när dåtidens högteknologi for av spåren, eller rakt igenom stationsbyggnader, då var apokalypsen för handen. Och bilderna for in i tidningarna och ut över världen så att alla kunde se: här ligger den övermodiga människans drömmar och ryker.
Som den gör på vår bild från Alfta, år 1900. Det var tåget på väg till Edsbyn som spårade ur med en gruslast. Loket pyser ånga och verkar väldigt stort och ligger väldigt fel. Diket nedanför slänten är tydligt nygrävt och traktens pojkar och män samlas runt förödelsen. Järnvägen var nybyggd och vid olyckan rapporterades en man ha fått sin ena arm avsliten. Märkligt nog betraktar nästan alla nyfikna fotografen, för en stund fångna av en högteknologi som fungerar.
En enda varelse av kvinnligt kön hittar man i bilden. Som en skyddsängel som kommit lite för sent står en flicka i stråhatt och vit klänning på banvallen. Hennes ansikte är suddigt, likt nästan alla andra har hon vridit huvudet mot kameran och dess fotograf.