I gamla läroverket i Hudiksvall arbetar några män med landsstormens utrustning. De gör det under övervakning av fröken Tollstedt. Det är hösten 1914 och mannen vid symaskinen bär Landstormens trekantiga hatt, vilken var det viktigaste kännetecknet på denna reservarmé på nästan 180 000 man som sattes upp till 1:a världskriget.
Den skulle främst syssla med bevakning: hamnar, järnvägsstationer, broar. Värnpliktiga i åldern 33-40 år, mogna män med usel utrustning; en underlig hatt i Karl XII-mode, påsydda landstormsmärken, några matkärl och geväret, det berömda m/96. Ett mausergevär med stor räckvidd och ett militärt liv som sträckte sig ända till 1970-talet.
Landstormens stora kvantitet kunde ge intryck av ett högrustat Sverige under detta krig, så var inte fallet. Vad som sys och tillverkas är oklart, kanske armbindlar, en av de utrustningsdetaljer som tillhandahölls av staten, i sällsynta fall även en landstormsblus. Men så här såg krigsförberedelserna ut för Sveriges del.
En usel tid och ett uselt krig, mot slutet stod revolutionen för dörren i många europeiska länder. Tre murkna kejsardömen föll och Finland blev fritt från Ryssland. I Sverige började kriget med en slags statskupp under Bondetåget och kungens militaristiska tal som fick den lagliga regeringen att avgå. Mot krigets slut var hungerdemonstrationer den politiska eld som drev fram rösträttens fullständiga genomförande.
Orättvisorna var urgamla, tidstankarna nya. Och mer än nio miljoner soldater dödades, för som det brukar heta: industrialismens vapentekniska framsteg hade varit väsentliga.