Den öppna platsen utanför postkontoret i Bishop Hill, Illinois. Långt från Hälsingland, men en gång nära. I berättelsen om den religiösa sekten Erik-jansarna nämligen. De som förverkligade sin utopi i detta nya idealsamhälle. De nöjde sig inte med att vänta på arken av kristall som skulle hämta de frälsta själarna, utan tog båten över till Amerika istället, när Sverige var trångt och religiöst intolerant. På 1840-talet, grovt räknat.
Personen Erik Jansson var ungefär så intolerant som den svenska staten var. Hans anhängare svärmade för läran, framförallt i Hälsingland, men Erik Jansson själv kom från Uppland. Hans anhängare var extatiska och hans kraft över dem var hypnotisk, dit han gick följde de efter. Han sågs som den återuppståndne Kristus. Ingen synd för den frälste som renats i tron, vilken renades än mer med återkommande bokbål och stränga levnadsregler, nästan allt utom Bibeln brändes. Sekt och religiöst svärmeri.
Erik Jansson sköts till döds i sitt eget Utopia. En svartsjuk make anklagade honom för att ha splittrat ett lyckligt äktenskap. Och allt eftersom splittrades drömsamhället också. Som sådana brukar göra.
Från Biskopskulla i Uppland, där Erik Jansson föddes, är det ungefär sju mil till Knutby. Om nu minnet erinrar sig den utopi som där förverkligades. Sju mil och 160 år. I andra avseenden är det självklart mycket närmre.