Ordet ’stillbild’ används inte längre, kanske för att den rörliga bilden blivit så självklar vardag. Och klokare sett är denna Mickelssons bild heller ingen stillbild; vi ser ju dess olika rörelser så tydligt.
Och inte bara den stundliga, att bilen kör mot land och att tvättbryggan skjutits ut i vattnet. Utan den djupare liggande, den som alltid gör historien till en sån fantastisk plats att vistas i; vi ser händelsen när förfluten tid och framtid möts i en tillfällighet, i några sekunders verklighet. Volvo PV och Scania Vabis, det motoriserade samhällets svenskaste representanter rullar av från färjan medan kvinnorna ägnar sig åt uråldrigheten. När de sköljer tvätt i det väldigt stora vattukar som faktiskt är Storsjön i Jämtland. Som kvinnor alltid har.
Nej, det är ingen stillbild, det är vi själva som håller oss stilla medan hela föreställningen rör sig bort från oss; det är den tredje rörelsen i bilden. In i glömskan.
Förutom denna historiefilosofi i fotografiet kan vi notera att även bryggan har hjul, som en slags modernisering av det alltid lika krävande tvättarbetet. Och att mopeden på färjan fulländar bilden av 1950-talet. Samma moderna väg, tre olika slags fortskaffningsmedel.
Än en gång har vi hamnat utanför Hälsingland. Hilding Mickelsson, den mångsidige fotografen, har antecknat ”Från Martins o min Indalsälvsresa 1958. Vid Rödösundet. Färjan o bilar + alla tre gummorna, 6/8 1958”. Martin hette Holm i efternamn och var också fotograf, bördig från Kyrkbyn i Mo, men verksam i Stockholm mest. De delade estetisk blick och ibland uppdrag.