Är det här sannaste bilden av svensk industrialisering? Massorna, timrets massor, hästarna, männen. En avverkad skog täcker det som nog är Ljusnan. Någonstans längs dess färd genom Hälsinglands inre. Timmer över hela landskapet som därigenom blir ett annat landskap. Timrets massor som längre bort mot kusten skapar helt nya samhällen med arbetarnas massor, hektiska, rykande, myllrande. Upp över landet drog detta fenomen som fick namnet ”timmerfronten”; den storskaligt industriella skogsavverkningen. Som kalhögg sig norrut.
Inlandets skogar fälldes, kapades och kördes ner till frusna vattendrag som småningom tinade och drog timret ner till sågverken som låg vid de ännu större vattnen, de som kunde bära skeppen som exporterade denna potentiella rikedom runt världen. Det blev palats och herrgårdar men också arbetarrörelse och rättvisekamp, eftersom rikedomen inte fördelades, utan hopades hos fåtalet.
Historia och skapelseberättelse, stark och styrkt av statistiska massor, vi reducerar siffrorna till en enda rad: de tre sista årtiondena av 1800-talet utgjorde trävaror mer än 90 procent av det samlade exportvärdet från Norrland, tidvis runt 95 procent.
Ett pärlband av ångsågar producerade, från Alnösundet till Ljusne, ja norr, söder och väster därom också. Den en gång hyllade diktaren Elias Sehlstedt blev också ofta citerad när han skrev: ”och hela hamnen som en spegel låg / och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg”.
Flottningens siffor? Jo, fyra femtedelar av alla flottningslederna fanns i Norrland, år 1900 sträckte de sig längs 2 000 mil.
Detta är Norrland, det väldiga. Det är skogen och massorna, det är kapitalismen, historiens mest kraftfulla ekonomiska system. Det vi fortfarande lever i och gör. Bibliotek kunde skrivas om detta, bibliotek har också skrivits. Det är storslaget och förskräckande.
Visar bilden något mer?
Innan timret kom på plats hade hela skogar kalhuggits. Timrets landskap är också rovdriftens, det är början på det som idag kallas antropocen, alltså den geologiska period i jordens utveckling som formas av människan och hennes gränslöshet och girighet. Det väldiga Amazonas kalhuggs och bränns, man tror att denna jordens lunga förvandlas till torr savann. Den dagen får vi alla flämta efter luft, alla, överallt.