Minnesvärd

Snart beslutas om nya namn på de ännu inte dragna gatorna på Kattvikskajen, den nya stadsdelen i Hudiksvall detta år 2020. Namn i städer knyter historia och personer till stadens utveckling, som markeringar, av stolthet oftast. Ibland med skamligt resultat eftersom man inte förmått skilja på gott och ont. Stalinalléer är inte OK, inte heller torg över slavägare, eller statyer. Sådana vräks omkull när politiken återfår förståndet, vilket händer. Despoter och folkmördare ska minnas via dem de förtryckte, inte i egen sak. BLM-rörelsen har förstått detta.

Endast den befängde skulle kunna invända mot att Mala Benett får en egen gränd i Hudiksvalls framtidsområde. Hennes insats för vår offentliga välfärd är minnesvärd, eller hedervärd som nog en äldre tid formulerat sig.

Mala Benett föddes 1891 och var döpt till Amalia. Hennes förfäder var fiskare i Enångersskären och på Agön. Fadern var klampare vid Håstaholmens såg men avancerade till brädgårdsförman. Åtta syskon växte upp i den Enquistska gården öst i stan. Mala blev en veteran inom kommunalpolitiken, var länge enda kvinnan i Hudiksvalls stadsfullmäktige där hon satt i 15 år, avgick 1938. Hon var medlem av barnavårdsnämnden i 20 år, hon satt i skolstyrelsen under 16 år, naturligtvis var hon socialdemokrat.

Hon hade också nationella uppdrag, var ledamot i statliga radionämnden och i mödrahjälpsnämnden. Den sistnämnda var en av de tidiga välfärdsinrättningarna och såg bland annat till att fattiga mödrar fick hjälp med tandvård och liknande. Hon var också fosterhemsinspektris, ”hennes kök i fiskarstan var ibland som ett socialkontor”.

Så var det Kråkön, fiskarstället som blev en kulturell-politisk nod, en samlingsplats för konstnärer, författare, nya tidens politiker. Därute ordnade Mala boklådor, ett slags vandringsbibliotek. Förutom alla andra bestyr.

Gift var hon med Alfred, kassör i Ostkustfiskarnas förbund, en folkrörelsemänniska han också. De var båda musikaliska, efter arbetet blev det ofta en trudelutt, han spelade dragspel och hon gitarr. Ibland spelade de på danser också. Mala var en mångsidig talang, duktig vid vävstolen, tillverkade och sålde. Rodde matjord ut till skrevorna på Kråkön så det gick att odla, förändrade, stod i.

De som minns henne talar om hennes lysande personlighet. Som Alice Jakobsson gjorde, en annan som bländande med sina pionjärinsatser, i ungdomen piga hos fiskarparet Benett.

Tänk på dem. Res deras namn, deras monument. Om så en i liten gränd i det kommande Hudiksvall.