Foto: Hilding Mickelsson / Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMM9967)

Eriksgata 1955

Eriksgatan var ingen norrländsk fråga. Inte under den medeltid när kungen reste medsols från svearna vid Mora stenar och vidare genom de centrala områdena där götarna måste ge sitt godkännande. Så länge kungen hade någon slags representativitet med nödvändigt lokalt stöd, valkungadöme brukar det kallas. Det gick inte alltid så bra, när den mindre kände Ragnvald Knaphövde red runt 1126 kom han bara till Falköping och Skara innan västgötarna helt sonika slog ihjäl honom. Uppenbarligen otillräckligt förankrad och dessutom bröt han mot protokollet. Kitsliga västgötar. Om vi nu ska tro de notoriskt opålitliga medeltidskällorna, ibland sägs han regera till slutet av 1130-talet. Tillnamnet Knaphövde kan tolkas som ”tjockskalle”.

Någonstans i närheten av denna bild befinner sig den folkligt omtyckte kungen Gustav VI på sin Eriksgata genom länet 1955. I städerna hälsande på stadsfullmäktigeordföranden och andra betrodda och folkvalda. Han behövde inte ta gisslan för att passera de olika landskapen och aldrig någonsin ses han med livvakt. Det var varken orolig medeltid eller ny tid och våldet befann sig på annan plats i världen. Ibland gör historien så, lugnar ner sig, kungen hälsade vänligt och drog vidare.

Journalistikens brådska har Hilding Mickelsson lyckats fånga. Den eleganta böjen på den rusade reportern. Skuggan rak, kroppen krokig, bråttom, bråttom. Det är i Enånger där kungen har besökt medeltidskyrkan, han hade ju en passion för det arkeologiska.

Och så kontrasterna, tunga moln tornar upp bakom svenska flaggan, mörkret förebådar oväder. 1956 skulle komma, ett ont år med ryska stridsvagnar på Budapests gator.