Bilar och människor står framför gård.
Foto: Hilding Mickelsson / Hälsinglands Museum (Inventarienummer: HMM8921)

Nationalromantiskt

Högresta granar inramar den svenska bilproduktionens heligaste varelser; Volvo Pv, Saab 96, Volvo Amazon. Som på en nationalromantisk målning, ständigt dessa resar bland träden. Nu runt bilar, mest av allt Saab, en del importer, några folkvagnar, en Opel. I övrigt helsvenskt, hela denna underbara sommarbild av Hilding Mickelsson sjunger och jublar nationell stolthet. Maken till land, två bilmärken av helt egen tillverkning, undra på att solen skiner.

Var vi befinner oss är inte så viktigt, det är svensk åkermark med svenska bilmärken och det går alldeles utmärkt, för en kort stund trivs de ihop, småbondesönerna med industrijobb har fått råd och kan hälsa på till slåttern eller åka till närmsta sommarfestplats eller folkpark, det är lika nära till traditionen som till nymodigheten.

En kort tid av ljus optimism och omedveten nationalism. Som om Rachel Carson inte skrivit Tyst vår, som om miljöförstöring är något som uppfinns efteråt, nu är ju tillväxten stabil, skulle saabarnas blå avgasmoln signalera någonting annat än det goda livet? Hilding själv hade redan förbannat biocidernas förgiftning och dragit på sig industrins lömska missnöje, ”Tankar vid en dödsdömd sjö” hette boken.

Men inte här, inte nu. För här är nittonhundrasextiotal och sommaren blänker i lacken och de öppna bagageluckorna signalerar fritid och det verkar som att åkermarken brutits fram de senaste tusen åren bara för att kunna härbärgera vilande motorfordon med explosionsmotor.

Och historien ler, som alltid fylld med stilla ironi i sitt minne.