Egentligen skulle jag vilja att den här bilden visade en mjölkpall i stället för en Volvo Viking som hämtar mjölkkannor. För att visa hur fred och ett normalt samhälle fungerar. Nu när krig normerar tanken får begreppet normal ett utopisk skimmer.
Helt öppet körs mjölken, på flak och med litet släp. Det är förstås 1950-tal, det årtionden när ca 100 000 mjölkpallar prydde svenska vägkanter och byar. Och vem som använder ’pall’ och vem som använder ’brygga’ är kanske inte avgörande, även om jag föredrar just ’mjölkbrygga’. Ett mer poetiskt ord, för vid denna brygga förtöjde ung och gammal, kvinna och man och alla avhandlade de tillvarons väsentligheter. Eller möjligen även smärre frågor och rena obetydligheter. Chauffören, statuspersonen bakom ratten, var också nyhetsförmedlare från de andra byarnas väsentligheter.
Som barn satte man sig och svängde obekymrat med benen om man nu inte skickats ärende att hämta grädde och ost ur den lilla leveranslådan från det lokala mejeriet. I samma låda lades beställningar på en tryckt blankett om morgonen.
Mjölkbryggorna var ganska uniforma (typritningar fanns) och mjölkbilen som regel övertäckt, stora skjutdörrar dolde det värdefulla innehållet. När de större bönderna började avskilja sig från massan av småbönder på 1960-talet var mjölkbryggans tid förbi. En tankbil glänste nu genom byn på väg till KR-jordbruket. KR stod för ”koncentrerad rationalisering”, det gamla hemmanet blev en produktionsenhet och sådana fick inte vara för obetydliga. Det var industrins tanke och organisation, stordriftens fördelar på småbrukets bekostnad.
I Lars Molins film från 1983, ”Midvinterduell” blir en betongförstärkt mjölkbrygga det ultimata vapnet för en av myndigheterna förföljd småbrukare. Troligen sevärd efter fyrtio år.
Mjölkbryggans epok varade knappt femtio år, den föds med det moderna mejeriet, ja egentligen med det lite större, centraliserade som krävde transport. Men så pass älskad var denna enkla konstruktion att den både kunde bevaras och nyuppföras på sin klassiska plats, långt sedan alla småbönder seglat till evighetens stränder och dess eventuella bryggor.
Pratsamhetens plats i byn, det minsta av parlament, men med fullständig representation.