Hoppa till innehåll

Den upplyste rektorn

Bildens meningar

Stellan Arvidsson. En lysande personlighet, han må påminna om den sadistiske läraren i Ingmar Bergmans film ”Hets” men var raka motsatsen. Det vasst intellektuella i hans porträtt handlar om tron på utopin, på den möjliga framtidsstatens fullkomlighet. Men den borrande blicken är filmisk.

Att han var för stor för Hudiksvall är sorgligt, det är ju regel att de verkliga talangerna omlokaliseras från periferin till centrum. I Arvidssons fall från rektorstjänsten vid läroverket till skolreformator med tillgång till kanslihusets beslutsrum.

1939 bildade han något så udda som norra Hälsinglands pedagogiska sällskap. Det skulle ”verka för större förståelse för skolans sak och främja samarbetet mellan hem, skola och samhälle”. Både anständigt och klokt. Men rektorn kallades, efter tio år på läroverket, som framtidens skolman i regeringens tjänst. Enhetsskolans skapare, ofta med betydande förhinder.

Spännande blir det när man vet att Arvidsson också var en enveten försvarare av den diktatoriska regimen i Östtyskland, ordförande i föreningen Sverige – DDR (Deutsche Demokratische Republik). Ihärdig och enveten som en oxe. Sörjde Berlinmurens fall och Östtysklands ömkliga undergång.

Här behövs en förklaring.

DDR, en monstruös och odemokratisk konstruktion vars legitimitet vilade på Sovjetunionens pansarbataljoner. Hur gick det ihop med den blide vänstersossen Arvidsson, i Hälsingland känd som författare till ett verk om Hudiksvalls läroverks historia, om han alls är känd. Jo, han befriade morgonsamlingarna från kristendomen också. På onsdagar. Och så skrev han skrev några diktsamlingar och kunde föreläsa om den upplyste poeten Thomas Thorild. Det gjorde han gärna i Rostock, DDR, eftersom han var hedersdoktor där.

Nej, han var inte gammelkommunist, han var socialdemokrat och därför obegriplig. En bildad humanist med en kunskapssyn där tanken på upplysningen växte till en samhällsutopi som växte till en mardröm bestående av iskall modernitet och människofientlig rationalism. DDR – ett tillstånd där inga återstående frågor existerade, där historien fulländats och Stasis register var mer än enorma.

Det är någonting som den skarpa blicken aldrig förstår. 1948 verkar det pedagogiska sällskapet upplösas. 1949 bildas staten DDR. 1989 upplöses även den.

Jan-Olov Nyström

Publiceringsdatum

  • Publicerad