I dagarna publiceras de första bilderna från museets så kallade ”sockenarkiv” på digitaltmuseum.se. Det sockenindelade arkivet har genom åren använts flitigt men aldrig i sin helhet digitaliserats och publicerats.
Själva namnet ”sockenarkiv” visar hur dess historia och tillkomst är knutet till den äldre forn- och hembygdsforskningen, när den kyrkliga enheten ’socken’ fortfarande var en administrativ verklighet med djupa, medeltida rötter. 1800-talets nationella historieintresse drevs av tanken att söka det ursprungliga, den folkliga kulturens rötter, i sina strävanden att rädda denna kultur undan industrialismens och modernismens förskingrande kraft. Man sökte det provinsiellt säregna, som en lokal spegel av det nationellt säregna, och då var socknen den naturliga indelningsgrunden. Folklig kultur var sockenpräglad: dräkter, musik, byggnadskonst, gårdar var hälsingegårdar, skånegårdar, västerbottensgårdar, etcetera.
Sockenindelningen av museets fotografiska material är alltså ett historiskt arv. Som sådant har det använts flitigt även av Riksantikvarieämbetet som i sitt arkivaliska jättearbete ATA (Antikvariskt topografiska arkivet) använde socknen som den grundläggande, administrativa enheten, och gör så fortfarande. Även fornminnesregistret och registreringen i Statens historiska museer utgick från socknen.
Det topografiska bildmaterialet täcker Hälsinglands alla socknar, med tonvikt på de socknarna i norr och nordväst. I ålder sträcker sig det fotografiska materialet från Hälsinglands landsbygd inte lika långt tillbaka som fotomaterialet från Hudiksvalls stad och mest material finns från perioden vid sekelskiftet 1900. Perioderna efter ca 1920 är mer sporadiskt förekommande. Motivkretsarna är de traditionella, böndernas gårdsmiljöer, fäbodbruk, kyrkomiljöer (och -interiörer) samt fiskelägen är mest frekventa. Naturligtvis finns en stor mängd porträtt eller porträttliknande situationer även i sockenarkivet. Den ymniga utgivningen av vykort och deras motivkretsar lämnar också tydliga avtryck i sockenarkivet.
Bildarkivet har troligtvis vuxit fram gradvis under museets historia. Från de i Hudiksvall verksamma fotograferna har större donationer överlämnats, men veterligt har det inte skett från landsbygden.
Det finns en ständig efterfrågan på historiska fotografier från museets arkiv, alltifrån turist- och reklamtryck till vetenskapliga publikationer och dagspress. Den allra största efterfrågan står naturligtvis museet själv för i olika sammanhang. Den största fördelen med den digitaliserade samlingen är att den gör eftersökning och tillgänglighet mer oberoende av säregen, individuell kunskap om bilderna, deras innehåll och placering. Sökbarheten i ett digitalt register är oöverträffat effektiv.
Bilderna skannas och katalogiseras sockenvis i bokstavsordning. Idag publicerar museet bilder från Alfta socken. Vi kommer kontinuerligt uppdatera vår bildarkivsida med uppdateringar om publicering.