Polacker och bland dem också polska judar som räddats ur förintelselägren kom efter krigsslutet till Sunnerstaholm, lägret i Hälsingland.
Polacker och bland dem också polska judar som räddats ur förintelselägren kom efter krigsslutet till Sunnerstaholm, lägret i Hälsingland.
Foto: Henrik Nordkvist

Förintelsens minnesdag – lägren i Hälsingland

Förintelsen var 1900-talets största mänskliga katastrof. Om detta behöver vi påminnas, åter och åter igen. Flyktingströmmarna efter kriget var oerhörda, och en mindre gren kom också till Hälsingland när ett nät av interneringsläger för flyktingar började upprättas i Sverige. Fyra av dessa läger låg i Hälsingland.

Lägren i Sunnerstaholm (Bollnäs) och Hälsingmo (Söderhamn) är ganska väl dokumenterade även om de materiella lämningarna är obetydliga eller obefintliga. Minnena är allt.

Sunnerstaholmslägret (1943 – 1946) hyste en rad olika flyktinggrupper. De första var ingermanländska flyktingar och estländare. I ett andra skede kom bland andra tyska desertörer och i det tredje blev lägret vistelseort för överlevande från koncentrationslägren. De berömda vita bussarna evakuerade tiotusentals fångar, och till Sunnerstaholm kom nu både polacker och judar. I det skedet var Sunnerstaholm inte längre ett interneringsläger utan ett öppet flyktingläger, och många som vistades där arbetade i trakten runt omkring, och några blev också kvar i Hälsingland. I häftet ”Prästnäset” från Svenska kyrkan berättas om mänskliga öden på ett utförligt och rörande sätt.

I boken ”Med en blick över axeln” (2012) berättar Daniel Waluszewski om sin farfar som kom till det tredje av lägren, nämligen Bergalägret i Rengsjö. Därefter kom han till just Sunnerstaholm. Farfadern hette Czeslaw Waluszewskis och hade befriats ur Auschwitz dit han fördes efter att ha gripits av Gestapo i Lwow, misstänkt för att ha arbetat för den polska motståndsrörelsen.

Daniel W. följer farfadern från de första stegen på svensk jord, genom minnena och mardrömmarna om koncentrationslägren och tortyren, fram till pensionsålderns kärleksfyllda rosenodlande.

Från hälsingehorisont är hans redogörelse för händelserna runt lokaltidningen Ljusnan högintressanta. Redaktören Wallén intervjuar Waluszewski om de nazistiska utrotningslägren och börjar publicera en artikelserie. Efter en tid stoppas artiklarna, de har väckt starka reaktioner bland läsarna och ett fönster krossas på redaktionsbyggnaden. Här har den lokala historieforskningen ett nytt ämne att nysta fram. Förintelsens nät skickade trådar även genom Hälsingland.

Runt om i världen uppmärksammas den 27 januari, en dag för att minnas Förintelsens offer. En dag då vi hedrar minnet av alla som mördades och dem som stod emot. En dag för alla människors lika värde.

Se även Forum för levande historias nyhetsbrev: https://mailchi.mp/1aa68d72f79f/forintelsens-minnesdag-arrangorer?e=1ea0e29e62